ndrar hur många gånger jag har hört den frasen, eller andra liknande fraser?
Självklart är det inte riskfritt att vandra solo, eller i grupp heller för den delen, men det är antagligen betydligt farligare att gå genom stan till jobbet än att gå solo i Sarek om man har fjällvana och inte utsätter sig för onödiga risker.
På den solovandring som jag gjorde 2001 så såg jag alt. träffade folk alla dagar, så för att man vandrar solo så är man inte ensam i Sarek för det (om man håller sig till de vanligare vandringsstråken, vilket jag för det mesta gör).
"Risken" vägs med råge upp av att man får uppleva att det är en själv det beror på, kunnande, fysik, omdöme etc. inte på samhällets skyddsnät. Att rå sig själv och kunna uppleva naturen på naturens villkor, få tid att fundera över sitt liv, stilla kvällsstunder vid lägerplatsen, nya bekantskaper med folk man stöter på, att inte vara "tillgänglig", mm. späder bara på upplevelsen.
 
Vita non est vivere sed valere vita est
(Att leva är mer än att bara hålla sig vid liv)
 
 
 
Kalkylerade risker?
Vi tar alla kalkylerade risker i vardagslivet:

• Ingen ifrågasätter att man promenerar i stan och går över gatan på övergångsställen. Detta är, i min värld, ett betydligt farligare ställe att vistas på än i fjällvärlden. Visst, det är närmare till räddningsresurser om man blir påkörd av någon galning i full fart, men vad hjälper det, man är antagligen redan död när dom kommer...
  
• Ingen ifrågasätter att man sätter sig i bilen och drar iväg trots att man vet att över 500 personer om året dödas i trafiken (en Estonia-katastrof om året!)
  
• Ingen ifrågasätter den kalkylerade risken att vara ensam hemma i lägenheten som man ganska ofta tar. Ett farligt ställe om man skulle sätta något i halsen, få hjärtsnörp, ramla i duschen och slå i huvet, etc.
  

Självklart är det inte ofarligt i fjällen, vare sig man går själv eller med andra. Men det är en kalkylerad risk man tar, har man otur kan man dö, där precis som i stan eller hemma i lägenheten. Storleken på risken beror helt och hållet på hur väl du är förberedd, var du vandrar, fjällvana och inte utsätter sig för onödiga risker. Solovandrare är inte jämförelsevis någon särskilt olycksdrabbad grupp vad jag vet, och vi är inte särskilt få.

Det andra som folk säger/frågar, efter att de konstaterat att fjällvandring är livsfarligt, är - "Men du har väl mobilen med dig..."

Vad gäller kommunikationsverktyg typ mobil, satellittelefon, etc. så skulle jag själv aldrig ha en sådan med. Bortsett från det faktum att det i princip inte finns någon mobilteckning i Sarek så skulle bara vetskapen av att mobilen fanns i säcken förstöra hela turen. För mig är den typen av prylar just vad jag vill komma bort från när jag fjällvandrar. Det är en kalkylerad risk jag tar!! mitt eget beslut. (som ingen annan behöver, eller bör, följa om dom inte känner för det).

-"Men om du ramlar och bryter foten och ingen hittar dig då?" Den frågan har jag också hört många gånger... och standardsvaret från mig: "Om jag inte lyckas ta mig till en plats där jag blir hittad så kan det hända att jag dör!" brukar få en förskräckt min att dyka upp på frågeställaren. Men som sagt, jag går över gatan på väg till jobbet också, kalkylerade risker....

Måste allt vara säkert och ofarligt?
En som funderat på det är David Eberhard, Överläkare i psykiatri vid Stockholms läns psykiatriska akutmottagning, sektionschef akutsektionen Norra Stockholms psykiatri. Han skriver i en artikel i DN att: "Landet Sverige har ett överdrivet behov av trygghet och kontroll. Vi måste inse att det faktiskt är farligt att leva - men det nationella paniksyndromet har förvandlat oss till rädda trygghets-narkomaner"

Läs artikeln här:
I trygghetens Sverige ska det ofarliga förbjudas

Här är några flera artiklar av/om David Eberhard med liknande tema:
Doktorn ordinerar risker i lagom dos
Använd huvudet och säg nej till hjälmlag

Dessa tankar för han även fram i sin bok "I trygghetsnarkomanernas land: Sverige och det nationella paniksyndromet". Det är en nyttig och omtumlande bok. Läs den!"

Hur farligt är det egentligen??
Om vi tar och slutar jämföra risker man löper att bli dödad i staden och på fjället och koncentrerar oss på friluftsliv istället. Många hävdar, som sagt, att det är LIVSFARLIGT att solovandra i fjällen. När omkom någon solovandrare i de svenska fjälltrakterna senast? Jag kan inte minnas någon så länge jag har sysslat med vandring! De få som faktiskt omkommit har varit med i grupper!! Jag skulle nog vilja påstå att när man planerar en solovandring så är man NOGGRANN med sin planering, sina förberedelser och säkerhetsåtgärder. Är man en grupp så förlitar man sig kanske för mycket på de andra.
De senaste dödsoffren i Sarek (sommartid) som jag kan dra mig till minnes var en kvinna som drogs ner i Mikkajåkken 1990, och en man som föll ner i en glaciärspricka på Skårkiglaciären i slutet på Juli 2006.
I all litteratur om Sarek som jag läst står det att man inte ska stoppa fötterna i Mikkajåkken eftersom den är för farlig, men läser man inte så kan man inte skydda sig mot farorna. Och för att gå på Glaciärer ska man vara minst tre personer inknutna i ett replag för att uppnå en viss säkerhet. Varken kvinnan eller mannen var ensamma... men vad hjälpte det?

Det är farligt att gå i fjällen om man inte har förberett sig, oavsett om man går ensam eller i grupp, annars är det faktiskt inte särskilt farligt. Så det är med fjällvandring som med allt annat, man behöver förbereda sig för att allt ska gå bra.

Nu vill jag naturligtvis inte sporra någon som är ovan vid friluftsliv och fjällvandring att ge sig av solo, men heller inte avråda någon som känner sig redo att testa sig själv och sitt psyke (är vädret dåligt kan "lappsjukan" drabba en) att ge sig ut själv. Känner du för att vandra själv... GÖR DET!!!

---

Detta är några bra säkerhetstips (gäller all typ av vandring):

• Känn dig själv, vad du klarar och inte klarar (Ärlighet)
  
• Lär känna din utrustning innan du ger dig ut.
  
• Lägg en rutt med goda marginaler både vad gäller tid och säkerhet.
  
• Träna innan!!!! med ryggsäck, kängor. (skavsår, ryggont och träningsvärk mm. kan man klara av hemma)
  
• Lämna en färdplan med din rutt inritad hos en anhörig (rita in alla eventuella avstickare du har planer på) och HÅLL DIG TILL DEN!!! (se mer om det nedan)
  
• Stanna upp och tänk innan du gör något besvärligt. Särskilt om du är lite trött.
  
• Det är inte fegt att vända om förhållanden blir dåliga, det är smart!!
  
• Slarva inte med vattendrickandet och maten (lättare att hamna i såna situationer när man är ensam)
  
• Ett enda utrustningstips: ett måste på ensamvandring... Visselpipan. Den hörs flera km ute på fjället!
  

Om färdmeddelande:
Som sagt: Lämna en färdplan med din rutt inritad hos en anhörig (rita in alla eventuella avstickare du har planer på) och håll dig till den. Markera alla tänkbara reträttvägar, ev. utflykter och reservvägar på din färdplan så att du har en ganska stor frihetsgrad att välja och ändra dig efter hur vädret, terrängen, etc. är. Så fort du avviker från den så är det ingen mer än du som vet var du finns, undvik det läget. Det är bara i ett katastrof-läge som man kan tvingas avvika från färdplanen.

Ett exempel på detta var när jag själv under min vandring 2005 gått från Tarraluoppal-stugorna och sedan ner i Sarvesvagge där jag tvingades vända p.g.a. för mycket vatten i jåkkarna. Då beslutade jag mig för att backa tillbaka och ta Padjelantaleden istället. Närmast (säkert 1,5 mil kortare) och enklast hade varit att gå rakt västerut till Tuottarstugorna, men eftersom den rutten inte fanns med på min färdplan så valde jag att backa samma väg jag kommit, ner till Tarraluoppal istället. Padjelantaleden fanns inte heller med på min färdplan så jag använde nödtelefonen vid stugorna och ropade upp fjällräddningen och bad dom ringa min fru och meddela min nya rutt. (Vilket de också gjorde, även om dom skrämde skiten ur henne genom att inleda samtalet med "Det är från Fjällräddningen i Gällivare……")