Sarek 1990, Sarektjåkkå (mikkajekna).

Lördag 18/8 (Suorva - Halji) Vi klev av bussen vid Suorva dammen och använde oss av den för att ta oss in i Sarek. Det ösregnade från det vi lämnade bussen till dess vi slagit upp tältet då slutade det och jag kunde ta några bilder ner över dammen och på tältet. Vi tältade halvägs upp på fjällsidan av Halji

Söndag 19/8 (Halji - Kukkesvagge) Eftersom vi alla tre trivdes bättre ovanför trädgränsen än nere i dalarna så hade vi valt färdvägen så att vi tog oss upp på högplattån och sedan raka spåret mot bron i Kukkesvagge. Ett par mindre vad blev det och sedan relativt lättgången blocktärräng. Vi slog läger med utsikt över Kukkesvagge och glaciärerna på Sarekmassivets södra del.

Måndag 20/8 (Kukkesvagge - Tjågnåris) Vi tog oss ner från högplattån korsade bron och fortsatte in mot sareks hjärta, Pielavaltaplattån. Den bördiga plattån med sina omgivande fjäll som speglar sig i dom små sjöarna är en av dom vackraste vyerna i sarek. Vi passerade Pielavalta och kom fram till Rapadalens norra del. Där vek vi av åt NV och följde Sarekmassivets sida. Vi kom inte riktigr så långt som vi hoppats utan fick slå läger en halvmil från Mikkaglaciärens början. Detta innebär att vi kommer att få lite kort om tid för morgondagens toppbestigningsförsök.

Tisdag 21/8 (Tjågnåris - Sarektjåkkå -Tjågnåris) Vi lämnade tältet kvar och packade bara det nödvändigaste i ryggsäckarna. Vi gick fram till Mikkajåkkå och följde den upp mot Mikka glaciären. Två veckor tidigare hade en kvinna omkommit efter att ha försökt vada över Mikkajåkkå. Detta är ett vittnesbörd om vikten av att läsa om den färdväg och dom områden man tänker vandra i. I alla böcker som jag har läst om Sarek står det att man inte ska stoppa fötterna i den jokken efter som den är så strid att den sliter med sig stenar som man kan bli träffad av. Det hördes också tydliga smällar nere i jåkken. Vi vandrade upp på Mikkaglaciären (iklädda glaciärrep, bröstsele och stegjärn) och tog sikte på glaciärtungan som går upp mellan Stortoppen och Sydtoppen. Efter 3,5km vandring på is kom vi upp till Sydtoppens fot. Där lämnade vi ryggsäckarna och forsatte upp för det branta snöfältet mellan topparna. Under hela dagen hade vädret varit klart men det hade legat ett molntäcke över topparna i Padjelanta. Detta moln släpte nu tyvärr och kom emot oss. När vi var på c:a 1850m höjd kom det fram till oss och sikten blev bara ca 20-30m. Vi försökte vänta och se om det skulle släppa, men det gjorde det inte. Tiden rann ut och vi var tvugna att vända neråt igen. Totalt gick vi 8km på glaciär och snö denna dagen, men på toppen kom vi aldrig upp. När vi kom tillbaka till stället vi hade tältet på hade det blivit mörkt, vi missade tältet med ett 20 tal meter utan att se det. Vi upptäckte missen när vi kom till en jåkk vi kände igen. Så vi fick gå tillbaka lite och leta.

Onsdag 22/8 (Tjågnåris - Vuoinesskaite) Vi gick tillbaka samma väg vi kommit, över Pielavalta och bort mot Kukkesvagge där vi slog läger vid en jåkk nära Vuoinesskaite, en udde som sticker ut väster om Kukkesvagges delta.

Torsdag 23/8 (Vuoinesskaite - Käppu) Vandringens besvärligaste passage. Vi tog oss över bron i kukkesvagge och vidare förbi Niento och in i stenskrövvel-sump-busk-vegetationen i dalen vid Sitoälven (synnerligen tidskrävande och besvärlig terräng). Vi slog vårt läger väster om den lilla toppen Käppu.

Fredag 24/8 (Käppu - Ahutjkårså) Vi passerade över högplattån bakom Käppu och fram mot sjön Petsaure. Vi tog oss ner till sjön i närheten av den lilla toppen Rumok. Sedan gick vi till sjöns sydände och följde jåkken tills vi hittade ett bra vad. Vadet vi hittade var fint med slät grusbotten. Det användes tydligen flitigt av samerna eftersom det fanns gott om hjulspår som ledde dit. Petter lyckades fylla sin ena känga med vatten vid vadet. Vi tog oss vidare över sadeln på Lulep Kierkau's södra utlöpare ner mot Saltoluokta. Vi slog läger i den vackra ravinen Ahutjkårså, en isflodsravin.

Lördag 25/8 (Ahutjkårså - Saltoluokta - hemresa) Vi tog det lugnt på morgonen, packade och gick den sista kilometern ner till Saltoluokta fjällstation. Väl där köpte vi dagkort på servicehuset och duschade och frächade till oss. Sedan åt vi lunch på fjällstationen, Gott!!! Resten av dagen strosade vi runt vid fjällstationen och samevistet tills det var dax att ta båten över till Kebnats och bussen mot Gällivare och tåget hem.

Tillbaka!