15/8 TISDAG - (dag 4) Skårki till Pielavalta. 10,0 km

 
i vaknade 7.45. Himlen var blå och fjällen på västsidan av Rapadalen var solbelysta. Glaciärbäckarna glittrade i solen när dom föll ner mot dalen. Nere i en av dalens gölar gick ett par av Rapadalens stora skovelälgar omkring och betade på botten.

Vi gjorde frukost och satte oss att äta. Plötsligt nådde solens värmande strålar även fram till oss. Jag passade på att hänga upp mina strumpor och en skjorta på tork. Efter frukosten hade vi en liten andakt som avslutades med att vi sjöng "Morgon mellan fjällen".

Vi kom iväg sent som vanligt, 10.55. Från vår lägerplats drog vi oss mot Norr och hittade strax stigen. Vi följde den mot branten före Snavvavagge. Alldeles före branten var det en djup ravin. I botten på den brusade Jilajåkkå. Vi klättrade ner för den branta kanten och vadade över.

Nu började dagens strapatser. 200 m stigning på en dryg kilometer. Vi klättrade först upp för ravinens nordsida och sedan upp för en brant slänt till en mellan plattå. Här pustade vi lite och fortsatte sedan klättrandet uppför sista branten alldeles bredvid en liten bäck. Stigen ringlade sig på brantens kant.

Tillslut var vi uppe i Snavvavagge. Vi passerade en liten sjö inne mellan topparna. Vi tyckte att den såg ut som en vulkankrater. Här missade vi stigen och kom på fel sida om en liten höjd. Det medförde att vi inte kom direkt ner på huvudplattån och dess sjö, utan kom ut ovanför en ganska brant slänt. Vi tog oss ner för den på skrå och passerade mellan Snavvajaure och en liten sjö söder om den.

Mitt emellan sjöarna halkade jag och föll. Det var en sten med hal mossa som fick mig att ramla ner på knä. Jag slog mig inte särskilt mycket, däremot märkte jag, när jag rest mig upp igen, att ena fästet på avbärarbältet hade slitits loss. Vi beslutade oss för att gå fram till nästa bäck och ta rast. Medan de andra lagade fruktsoppa, lagade jag ryggsäcken. Med hjälp av sytråd, ståltråd, en packrem och vävtape fixade jag bältet provisoriskt. Jag konstaterade att jag hade tagit med för dåliga nålar. Jag bröt nämligen av båda två. Efteråt stärkte jag mig med en mugg soppa.

Efter maten fick vi en regnskur på oss, den första riktiga skuren på vandringen. Den kom just som vi skulle ge oss av igen. Vi tittade på Fjällpipare som sprang vid sjön. Vi hade hört Fjällpipare flera gånger under vandringen, men inte sett någon. Tidigare har jag bara sett den i den bleka vinterdäkten den har vid flyttningen. Så det var kul att få se den i sin rätta miljö, vackert grå med tegelrött bröst.

Snavvavagge var mycket lättgången och snart var vi framme vid Norra änden. Vi tog en kort rast och beundrade utsikten över Rapadalen och Jåkåtjkaskajekna, den stora glaciären. Medan vi stod där blev vi påminda om civilisationen. Plötsligt kom ett Viggenplan dånande nere under oss i dalen, på väg Norrut. Inte nog med det. Strax efteråt kom en helikopter flygande söderut i dalen.

Vi skulle nu vidare runt Pielatjåkkå och upp på Pielavalta plattån. För att komma dit måste vi passera under stupet på fjällets västra utlöpare. På en smal stig som slingrade sig in under stupet balanserade vi sakta ner mot en nivå där det var möjligt att börja klättra upp mot plattån på andra sidan. Lena halkade till ett par gånger och skadade sitt ena knä. När vi hittat stigen som ledde uppåt igen satte vi oss och vilade. Då kom plötsligt en Tornfalk flygande in mot stupet och jagades bort av Hussvalorna som hade sina bon där. Alldeles nedanför oss såg vi den stora "Spökstenen" nere i dalen.

Vi klättrade upp till plattån och vek av åt öster uppe på fjällets nordsluttning. Nu lämnade vi Rapadalen bakom oss för sista gången denna vandring. Det hade börjat duggregna, jag plågades av myggen, Lena hade ont i sitt knä och i övrigt var alla trötta efter alla branta klättringar. Vi kom överens om att slå läger tidigare än beräknat. Vi hittade en någorlunda torr plats där vi slog upp tälten. Sedan åt vi middag, pastagryta med fläsk. Fläsket i grytan hade vi torkat själva och det var mycket salt. Vi kom fram till att vi skulle försöka koka ur saltet ur köttet bättre i fortsättningen. En bit från lägerplatsen rann en fin bäck där vi tvättade oss. Jag tvättade till och med håret. Sedan la vi oss ganska tidigt, redan vid 23 tiden. SKÖNT.!

Onsdag 16/8 (dag 5)