Utvärdering

å var det åter dags att se tillbaka på en avslutad vandring och fundera över vad som gick bra och mindre bra, vad som fungerade och inte. Här kommer lite tankar runt detta och lite recensioner på en del utrustning.


Vägval
Vägen jag valde var även denna gången vacker och relativt lättgången. Det enda riktigt jobbiga stället var vägen mellan Alkavágges mynning och Mikkastugan. Jag hade tänkt följa stigen, för en gångs skull, men virrade snart bort mig och hamnade i ett bedrövligt stenskrövvel med vide och sump emellan stenarna. Jo ett ställe till förtjänar att nämnas: Jag förirrade mig ner till sjön Sjnjuvtjudisjauratj, sjön i dalen mellan Sjnjuvtjudis och Áhkká istället för att hålla mig på stigen uppe ovanför ravinkanten. Dumt gjort, där nere fanns bara snårigt vide och sump, flydde upp igen ganska snart.

Väder
Jag hade ju valt att förlägga denna vandringen ett par veckor tidigare än de senaste gångerna just för att se om jag inte kunde få lite bättre väder. Det funkade hyfsat! Vädret kan beskrivas som blandat.... vilket är en klar förbättring. Två av vandringsdagarna regnade det i princip hela tiden och dessutom ett par halvdagar. I mitten var det ett par hyfsade dagar. Mot slutet kom några riktiga sol/värmedagar med c:a 27 grader i skuggan.
Det jag uppskattade mest med vädret denna gång var att det var uppehåll på kvällarna så att man slapp sitta instängd i tältet. Minst gillade jag att det var regn och låga moln när jag gick igenom Ruohtesvágge, precis lika lite av topparna runt dalen syntes denna gången.

Packning/Vikt
Jag hade en ganska tung packning på ryggen drygt 28 kg från starten, något mindre än förra vandringen. Så här efteråt kan jag åter konstatera att jag faktiskt använde det mesta av det jag hade med mig. Jo det fanns några saker: Jag använde inte sågen denna gången och det gick bara åt drygt en tub med gas av de fyra jag hade med mig. Minst en tub (á 194 gr) hade jag kunnat skippa och ändå ha god marginal.

Mat
Mathållningen denna gång var helt förändrad! Jag kände mig lite trött på att lägga så mycket tid på att laga mat i det trånga tältet och på disk efteråt. Jag bytte strategi och tog bara med mat som skulle blandas med kokande vatten. Det blev en hitt! Strategiskt sett är jag helt nöjd. Om man jämför fabrikat på maten så var jag helt nöjd med maten frång Norska Real, en hitt varje gång (smaskens), lite missnöjd med Wildlife (Längre tillagningstid, sämre konsistens och dåligt kryddat). Lite bre'gott och Salami smakade som vanligt utmärkt som omväxling till "klämosten". Brödet, Fazers Smedhalvor, är segt så att det inte smulas sönder i ryggsäcken och håller sig också fräscht och gott minst i ett par veckor. Min ranson av "vandringsenergigodis" var som vanligt precis lagom. 100g mjölkchoklad, ett litet paket russin, lite jordnötter och ett halvt paket Dextrosol per dag.

Jag måste också ösa lite galla över Restaurangvagnen. Trodde att bottenmärket var nått förra resan, men nej, dom hade lyckats få den ännu sämre. Nej fy och skam, skärp er!! Vi får väl se hur det utvecklar sig nu när SJ tagit tillbaka trafiken efter sommaren (hyser inga förhoppningad dock)

Utrustning
Tält: Jag hade även i år lånat ett Hilleberg Akto, ett smidigt enmanstält. Lätt, 1,7 kg och enkelt att sätta upp. Tältet är konstruerat så att det är högst i mitten, Bra! bekvämt att sitta i. Dessutom går man in i sidan på tältet vilket är smidigt. Absiden rymmer utan problem ryggsäcken och har ändå gått om plats för att gå in och ut samt att laga mat.

Karta: Har ett antal vandringar använt laminerade kartbitar som jag haft fästa i en sådan där återfjädrande liftkortshållare. Problemet har varit att vinden tar tag i den inplastade kartan och får den att bl.a. slå till mig i ansiktet vilket gör rätt ont eftersom laminat är ganska vasst.

Innan denna vandringen fick jag en idé som jag genomförde: Jag scannade in kartan över den del av Sarek jag ska gå och sedan skrev jag ut den med min vanliga inkjet-skrivare på sådant där plastpapper som man stryker fast på t-shirts. OBS! det ska vara T-shirttryck för mörka tyger, med vit bakgrund som man använder. Sedan har jag försiktigt strukit fast det på ett Tyvek-liknande material. (provat mig fram till hur varmt strykjärn jag kunde ha, tyget smälte lätt)

Det blev 2 st A4 kartor. De höll ganska bra. På några ställen där det blev ett hörn på kartan när jag vek ihop den finns det några små områden som nötts bort men på det hela taget får man säga att det gick bra. Kartan har varit vikt på alla möjliga ledder för att vara hanterbar och visa just den bit av kartan som var aktuell just vid tillfället.

Den första kartan hängde från bärremmen på ryggsäcken, fastklämd med en liftkortshållare med utdragbart snöre. Använde kartan under tre vandringsdagar varav en med ösregn. Den kartan har i princip ingen skada. Den andra kartdelen hängde och dinglade från bärremmen under 5 dagar. Den har några fler skador men ingen som störde eftersom dom inte var på min rutt. Och hade dom varit det så var dom inte så stora att det hade gjort något ändå.

Färgen tålde vatten alldeles utmärkt, ingen förändring av trycket vad jag kan se! Jag är nöjd. Hittar jag inget bättre så blir det den här modellen nästa vandring också. För fullständig dokumentation om tygkartorna se min tråd på utsidan

Kök: Min snälla familj köpte ett nytt kök till mig innan denna vandringen, ett JetBoil. Köket är lätt, 470g, och smidigt i formatet, lite tyngre än mitt gamla mini Trangia. Detta vägs med råge upp av att det inte går åt så mycket bränsle så i slutändan så tjänade jag ett halvkilo på bytet (och då hade jag ändå minst en gastub (195 gr) för mycket med mig). Köket användes uteslutande till att koka vatten eftersom all matlagning gjordes i Kåsan eller i matförpackningen (Real/Wildlife). Hade även en ring med som möjliggjorde att man kunde ha kaffapannan på brännaren. Läs gärna min recension på Utsidan.

Cover Boots: Mina Lundhags CoverBoots var återigen en fantastisk tillgång! Dom fungerade alldeles utmärkt. Vid dom flesta vad räckte dom till som dom var, dom räcker upp precis under knäna. Vid lite tuffare vad drog jag ner regnbyxorna över bootsen och spände remmar över smalbenen. På detta viset kan jag vada i vatten nästan upp till grenen utan att bli våt. Bootsen var användbara på ett annat sätt också, dom var perfekta att lägga på marken i absiden och kliva på när man skulle ut och in i tältet för att slippa bli våt. Tyvärr har jag hört att Lundhags har slutat tillverka Cover Boots! så det gäller att vara rädd om dom man har nu. Läs gärna min recension på Utsidan.

Regnjacka/skalplagg: Min regn-/skaljacka Marmot PreCip Jacket (2-Lagers PreCip Dry Touch ) funkade bra trots att den börjar bli lite sliten längst ner på ärmarna. Den är tunnare än vanliga Gore-tex plagg eftersom den inte har ett extra foder. Detta passar mig utmärkt eftersom den släpper ut fukt mycket lättare än andra Gore-tex plagg och jag svettas kopiöst när jag vandrar. Ett annat plus är att den har en riktig huva inte en sån där sladdrig täckjackshuva. Jag har även motsvarande byxor, PreCip Pants. Läs gärna min recension på Utsidan

Kängor: Mina Lundhagskängor, Alaska, som jag köpte inför förra vandringen börjar tyvärr visa lite tecken på åldrande och jag är lite orolig för gummit i fotdelen som började bli lite sprucket längst fram, upptäckte jag under vandringen. I övrigt funkade dom bra, som vanligt. Eftersom jag inte tränat ordentligt så fick jag en del skavsår, men där får jag ju skylla mig själv.

Myggmedel: Innan vandringen köpte jag ett nytt revulutionerande myggmedel, MK19, via ett erbjudande på Utsidan. Kostade 99kr. Kan bara konstatera att det var fullständigt värdelöst. Med Sareks stora mygg och knottsvärmar som angrep så snart vinden mojnade kan jag konstatera att den var helt verkningslös. Ett exempel är när jag först sprutade på baksidan av vänsterhanden och sedan bytte hand med flaskan och skulle spruta på högerhanden. Då satte sig en mygga på stället där jag just sprutat och stack mig.... Inte heller så höll den knotten på avstånd. Man kunde gnida in sig med MK19 i hela ansiktet och håret... svärmen minskade inte ändå utan det kom lika många attacker mot mun, näsa, ögon och öron som om jag inte sprutat alls!!!
Sammanfattningsvis: Plus: Inga…. Minus: Dyr, verkningslös, dålig pump som inte sprider ut medlet utan det ser ut som om man nyst på huden.

Snälla.... är det någon som vet var man kan köpa Demidex? Den har alltid funkat på mig. Maila mig om du vet!!