MÅNDAG 2007-07-30 (resan dit)
å var det dags igen att besöka fjällen. Jag sitter här på tåget, klockan är strax efter midnatt, och jag har just blivit utkörd från restaurangvagnen där jag suttit och språkat med en trevlig herre från Årsunda i Gästrikland. Han heter Ove Lennström och är på väg upp till Abisko, där han ska träffa ett gäng botanikentusiaster och ut och studera växter, speciellt svampar i hans fall eftersom det var hans specialintresse. Tåget rullar på och så vitt jag hört så ligger vi helt enligt tidtabellen. Ja det sammanfattar egentligen hela dan… allt har gått enligt tidtabellen.
En liten resumé kanske är på sin plats:
Jag vaknade i morse och kunde konstatera att i princip allt var inköpt, vägt och packat i plastpåsar eller andra lämpliga förpackningar, dock inte nedpackat i ryggsäcken. Jag hade dock lite kvar att fixa under dagen och det var att köpa bröd, som jag ju vill ha så färskt som möjligt eftersom det ju ska hålla i nästan två veckor. dessutom skulle jag hämta ut pengar så att jag hade till alla utgifter under vandringen, mat på tåget, helikopter- och båttransporter, stugövernattningar, mat, mm. Någonstans i slutet på förmiddagen var jag klar med alla inköp och ärenden och kunde börja packa ner utrustningen i ryggsäcken
Jag fick alla saker på plats och det innefattar även sådant som jag bara skulle ha på resan upp vilket gjorde säcken lite tyngre än den skulle vara när vandringen statade på riktigt.
Jag valde att åka med ett pendeltåg som gick 15:18. Det var egentligen två tåg tidigare än jag behövde åka, men mina erfarenheter av SL (Stockholms Lokaltrafik) och det företagets svårigheter att komma i tid gjorde att jag tog det säkra före det osäkra. Så strax före klockan tre så axlade jag min ryggsäck, kysste min hustru farväl, och började vandra ner mot stationen.
Jag kom ner till Södertälje Central och där stod tåget redan inne. Jag stämplade min förköpsremsa och klev ombord.
Resan upp gick helt enligt tabellen och vi anlände till Stockholms Central när vi skulle vilket innebar att jag var där drygt en timme före norrlandstågets avgång.
Jag kände mig lite hungrig och tyckte att en korv och en dricka skulle sitta bra så jag gick och köpte det, och det var tur det vilket ni senare ska få höra.
Efter att ha mumsat i mig korven gick jag upp mot spår fyra där tåget skulle gå från. Väl där ställde jag av mig ryggsäcken mot en pelare och tänkte ta det allmänt lugnt. När jag ställt ner säcken såg jag till min fasa att det droppade något från ryggsäckens nedre del! Vad i hela fridens namn… kunde det vara Coca-colan som jag köpt för att ha på tågresan, som jag hade liggande under locket på ryggsäcken, som börjat läcka. Kvickt öppnade jag locket och kunde konstatera att Coca-colan var hel. Jag fortsatte att gräva mig neråt och hittade läckaget. Det var en av de två burkarna med öl som jag hade köpt med mig för att dricka vid Kutjaurestugan, kvällen första dagen då jag ju ändå inte skulle vandra något. Burken hade legat placerad så att den nötts sönder av ett vasst hörn på kamerastativet som var fastsatt på utsidan av säcken. Eländes elände... fort ut med den ölen ur säcken och i papperskorgen, efter att ha druckit ur det lilla som fanns kvar i den. Jag fick ta en del av toapappret som jag skulle ha under vandringen och försöka stoppa det värsta flödet ur säcken.
Tåget kom in i god tid och jag letade rätt på min vagn och klev ombord och tog mig fram till kupén. I kupén hade redan en familj bestående av far och tre söner av varierande ålder, c:a 12 och neråt slagit sig ner, eller ska vi säga klättrade omkring som små apor, om man refererar till barnen som redan tagit sig upp på överslafarna.
Det hade slutat droppa om min säck men jag insåg att inuti fanns det fortfarande en hel del kvar. Jag packade upp hela packningen och torkade av den. Som tur är så packar jag ju alltid allt i separata plastpåsar och dessa var i princip alla indränkta i öl på utsidan men den enda påse som läckt och följaktligen även hade öl på insidan var påsen med extrarullen med toapapper. Jag inser snabbt att stoppet i Gällivare då jag haft planer på att ta en hamburgare på Sibylla kommer att gå åt till att jaga rätt på ett par nya rullar med toapapper istället.
Ja efter mycket om och men så var det mesta avtorkat och säcken packad på nytt. Vi får väl se hur det blir… säcken kommer väl att lukta som ett bryggeri under vandringen men det finns ju värre lukte att behöva stå ut med i fjällen så det ska väl inte bli något större problem, det kanske till och med döljer någon obehagligare lukt… vem vet.
När jag fått säcken klar så kände jag att jag var lite hungrig och vandrade bakåt i tåget till Restaurangvagnen, för att få något i mig. Men tji fick jag… kön var enorm och inte avancerade den något heller. Efter en stund gav jag upp och gick tillbaka till kupén igen.
I Gävle klev den herre jag senare på kvällen satt och pratade med i Restaurangvagnen på och slog sig, även han, ner i kupén, så nu var vi fulltaliga.
Tiden gick och jag satt ibland i kupén och snackade alternativt gick jag ut i korridoren och fick lite frisk luft från dom öppna fönstren där. Där pratade jag lite med en kille som heter Mattias Wigelius och kommer från Säffle. Även han skulle ut och vandra.
Nu insåg jag att om jag skulle få något i mig så var det bara att bita i det sura äpplet och gå och ställa mig i kön så jag gjorde det. Det var ingen fart på den som stod i kassan, tyvärr, allt tog lång tid. Efter c:a en halvtimme kom jag fram och kunde konstatera att det mesta av maten var slut! hmmm… inte riktigt som jag tänkt mig. Detta tåget var överfullt av folk och restaurationen helt klart inte dimensionerad för detta. Överfullt tåg på en måndag?! jag hade ju valt måndagen för att det skulle vara lite lugnare, men så var inte fallet minsann. Det mesta av maten slut som sagt… jag hade tänkt mig lite fläskfilé men nej det fanns inte… alternativ två var en viltskavsgryta… men den var också slut, så jag fick ta en Taccogratäng med pasta, ingen höjdare direkt. Jag köpte på mig lite öl och vin när jag ändå var på plats, med tanke på kön, och beställde även kaffe när jag ändå höll på, för att ställa mig i den kön en gång till hade jag verkligen ingen lust med.
Jag slog mig ner på den enda lediga platsen i vagnen. Det visade sig vara ett väldigt trevligt bord. Där satt en trevlig kille från Stockholm som drev ett värdshus på Långholmen. Jag kommer tyvärr inte ihåg vad han heter, Han sa det en gång men det föll ur minnet innan jag hann anteckna det. Vid bordet satt också en tjej från Gävle som var musiker och spelade altfiol i en symfoniorkester. Vi satt länge och pratade och hade väldigt trevligt.
När dom hade gått så dök Ove, botanikern, upp och jag köpte en öl till, och vi slog oss ner och snackade tills vi, som jag tidigare sa, blev utkörda eftersom dom skulle stänga.
Nu är jag tillbaka och sitter utanför kupén och snackar in denna dagbok på MP3-spelaren. Jag ska väl ta mig en tur på muggen innan det är dags att krypa ner i det nu utbredda sovlakanet, och se om jag kan få någon lite gnutta sömn i mig. Sover inte så bra på tåg men hoppas ändå att det ska gå bra.
Tåget föresten… det har blivit lite fräschare ombord. Dom har klätt om sofforna, nya kuddar och målat om. Det känns faktiskt som om dom ansträngt sig för att göra miljön lite trevligare.
Det får vara dagens rapport, från tåget någonstans i Sverige, på väg mot norrland… God natt!