SÖNDAG 2007-08-12 (Resan hem)
om vanligt sov jag dåligt på tåget. Antagligen snarkade jag en del trots apnéskenan eftersom jag kommer ihåg att Lotta som hade den andra underslafen knuffade till mig ett par gånger under natten. Dessutom hade jag en hel del klåda av alla bett. Funderade ett tag på att gå upp och ta en allergitablett för att lindra klådan.
Jag vaknade och klev upp vid åttatiden, klädde på mig och smet ut och gick till restaurangvagnen för att äta frukost. Den mycket spartanska menyn som dom fortfarande kallar för frukostbuffé: renklämma, kaffe, juice och yoghurt.
Efter frukost gick jag tillbaka till kupén för att göra inordning där. Sedan har vi suttit och småpratat. Jag har även varit över och pratat lite med Lisa och Mats.
Henrik Ankar klev av i Sundsvall. så sedan var vi bara fem i Kupén.
De inflammerade rivsåren, sönderkliade mygg- och knottbett på benen ser inte alls bra ut. Rodnaden har spridit sig och huden är varm. Alsolspritförbandet lyckades inte dra ur infektionen. Så efter att jag kommit hem och duschat av mig får jag nog ringa jouren för att få komma in och få lite penicillin.
Tåget höll nästan tiden, var bara c:a 10 minuter sent. Jag klev av och fick med mig alla prylar, tror jag, även Orvar, vandringsstaven. Jag höll faktiskt på att glömma honom på Pressbyrån i Gällivare, man tjejen i kassan kom ut och ropade tillbaka mig när jag gått en bit och undrade om det var min stav.
Vi blev avsläppta på spår 12, så jag fick gå ner i gångarna för att komma upp i centralstationens huvudhall. Innan jag gick så satt jag och lät rusningen av folk avta lite, onödigt att trängas i onödan. Jag hade ju inte bråttom alls.
Jag skulle ha kunnat stressa på lite och hunnit med pendeltåget 12:42 men jag kände att jag alltför kaffesugen och dessutom i behov av ett toalettbesök så jag väntade till nästa tåg istället. Jag var lite snål och köpte fikat på Pressbyrån eftersom kaféerna här på centralen är så hutlöst dyra.
Sedan gick jag till pendeltåget och klev ombord. Det var ett av de nya tågsätten, fräscht och bekvämt. Sista transportsträckan var alltså påbörjad. Jag småsov hela resan.
Strax före klockan två kom jag fram till Södertälje Central och klev av på hemmaorten. Det känns alltid lite vemodigt när vandringssemestern är slut, men även skönt att komma hem och få träffa familjen, ställa sig i duschen och fräscha till sig. Och inte att förglömma, byta kläder. Dom jag hade på mig hade jag haft i nästan 2 veckor.
Samtidigt som jag kom fram till busshållplatsen så kom bussen. Så det var bara att kliva på. Turen gick snabbt och efter en 10 - 12 minuter klev jag av på hållplatsen nedanför mitt bostadsområde,
Blombacka. Sedan bara förbi några radhus och upp för en sista backe sedan var jag hemma.
Jag hoppades att någon skulle vara hemma, dom sa att dom skulle vara det, för jag hade ingen nyckel. Jag ringde på och Gunnel, min fru, öppnade och gav mig en björnkram. Hemma igen! Nu börjar planeringen för nästa vandring ;-)
ps. Ni kanske vill höra hur det gick med mina sargade ben. Jo efter att jag kommit hem, pustat ut lite och duschat av mig så ringde jag till sjukvårdsupplysningen, som man gör i Stockholmstrakten om man vill få en jourtid. Där fick jag tala med en sköterska och förklarade läget och att jag behövde få komma till en läkare samma dag för att påbörja penicillin kuren så att de inflammerade benen inte skulle svullna mer. På detta svarade hon "Bra då tar du kontakt med din vårdcentral i morgon bitti". Jag förklarade en gång till för henne att det skulle förvärras avsevärt till morgondagen, jag har ju haft sådana här infektioner förr. Då svarade hon åter igen "Bra då tar du kontakt med din vårdcentral i morgon bitti". Jag försökte få henne att fatta på flera olika sätt men det enda svar jag fick ur denna envisa människa var exakt samma fras, och inget annat, det var fullkomligt omöjligt att få något annat ur henne än den frasen eller ens få i gång en diskussion. Tillslut tröttnade jag och lade på luren.
Istället ringde jag direkt till akuten på Södertälje sjukhus, för jag tänkte minsann inte ge mig, jag skulle träffa en läkare idag. Där var dom mycket tillmötesgående och efter att ha hört mig beskriva problemet så sa dom att "Vi bokar in dig hos jourläkaren, han har flera lediga tider, går det bra om 20 minuter?". Visst gjorde det det! Jag kastade mig i bilen och åkte över dit.
Väl där fick jag komma in direkt. Eftersom jag hade shorts så såg läkaren direkt vad som var fel och sa: "det där ser inte bra ut… tål du penicillin?" Så efter fem minuter gick jag därifrån med ett recept och två tabletter att börja kuren med eftersom apoteket inte var öppet då det var söndag. Det är vad jag kallar service! ds.