TORSDAG 2007-08-09 (Dag 10)
Från Akkastugorna, transfer med båt/buss/båt till Saltoluokta
ag vaknade strax före sju av lite barnaskrik och av att de tältande grabbarna kom inramlande för att göra frukost. Dom skulle ju med förmiddagsbåten, så dom hade lite bråttom.
Efter frukost var jag duktig och satte mig och skrev mina vykort som jag köpt kvällen innan. Jag skrev också i gästboken och satt också och tittade lite i den ifall jag kände igen några som passerat. Jag upptäckte bl.a. att Kristoffer och Bengt, som jag träffade vid Mikkastugan, hade sovit här natten innan jag kom hit.
Johan och Camilla med dottern Majken packade ihop sina prylar och gick iväg mot Kisuris.
Vädret på morgonen var strålande med sol som värmde, lite för mycket ibland. Men under förmiddagen började det dyka upp moln, först från Sarek på baksidan av Áhkká, där det såg ut att regna. Och sedan kom det även mörka moln ned längs Vuojatädno. Tyckte lite synd om Johan och Camilla som var på väg rakt in i ovädret.
När jag var ute en stund och luftade mig hjälpte jag stugvärden Solveig att sätta fast vattenkranen vid vattenhämtningsstället. Vi snackade lite och hon berättade att väderprognosen för dagen var att det skulle bli regnskurar och eventuellt åska.
Runt halv elva hade jag packat min rygga och satt i princip bara och väntade på att gå iväg. Solveig hade berättat att Kristinas kaffé nere vid båtlänningen vid Änonjalme sameviste brukade öppna vid ett-tiden så jag planerade att knalla iväg vid tolv, kvart över tolv, så att jag lugnt kan strosa de två kilometrarna ner dit.
För att fördriva tiden gick jag igenom den litteratur som låg i stugan för att hitta något läsvärt. Ute kunde man inte vara mer än korta stunder, man blev fullständigt överfallen av knotten som satt på fönstren in mot stugans entré och bevakade dörren för att ögonblickligen kunna anfalla den som stack ut näsan. Om man sprang ut kunde man komma undan ett par minuter men snart var man funnen och då var det bara att gå in igen, eller hålla sig i ständig rörelse. Då hamnade molnet av knott bakom huvudet och var inte riktigt lika irriterande.
Trots knotten var jag som sagt ute ibland och snackade med folk som kom förbi. Bland annat med några tyskar som just kommit ner från vandrat lite fritt i södra delarna av Badjelánnda och sedan följt Badjelánndaleden från Stalo och ner hit.
Halv tolv började det regna. Det kunde väl ha hållit sig torrt en timme till så att jag sluppit gå i regn ner till båten. Men jag skulle ju inte gå riktigt än så hade jag tur så var det bara en skur.
Jag och Tyskarna tog vår tillflykt in i stugan när regnet började. Det blev rätt mörkt när de tunga regnmolnen kom men vi har gjort det riktigt mysigt här med tända ljus mm.
Klockan blev tolv och det fortsatte att regna och jag drog ut på avmarschen i en sista förhoppning om att det skulle bli lite uppehåll. Halv ett var den nya limit jag satte, hade det inte slutat då så skulle jag vandra iväg ändå.
Klockan halv ett hade regnet avtagit lite och jag snörde på mig kängorna och axlade min ryggsäck och vandrade iväg.
Efter några minuter upphörde regnet och jag fick gå ner till båten i uppehållsväder. Det var ju lite lagom medlut och vandringen ner till kaféet tog inte mer än 25 minuter.
Jag ställde av mig ryggsäcken på verandan och bytte om lite, tog av regnkläderna och kängorna och gick in. Väl inne i det mysiga lilla kaféet beställde jag glödkaka med ost och rökt fisk, och till det en öl. Efteråt drack jag en god kopp kaffe. Allt var väldigt gott! särskilt att få äta lite vanlig ost och annat bröd än det jag ätit i en och en halv vecka nu.
Efteråt satt jag ute på verandan och beundrade utsikten och tittade på båten som slingrade sig fram på sjön en krokig väg, antagligen var det gott om grynnor på väg in mot bryggan.
Båten Storlule anlände i tid och jag och en drös andra vandrare klev ombord. Tjugo i tre kom vi iväg med destination Rijtsem. Det hade börjat småregna igen så sikten var inte den bästa så överfarten vart ganska händelselös.
Efter fyrtio minuters båtresa klev vi iland vid Rijtsem och klättrade upp för strandbrinken upp till bussens vändplan. Halv fyra skulle bussen gå från Rijtsem men än hade den inte dykt upp. Det visade sig att den inte var så mycket försenad för c:a fem över halv dök den upp.
Jag klev ombord och betalade för sträckan ner till Kebnats. Satt mig längst fram för att ha bra utsikt. Så rullade vi iväg. Efter en stund började det regna igen.
När vi kom fram till hållplatsen vid Vákkudavárre så öste det ner. I regnet stod ett stort gäng med nederländska scouter och väntade. Dom hade kommit ner från Kungsleden och var nu på väg hem. Dom skyndade sig ombord på bussen.
Det är ju en ganska lång resa ner från Rijtsem så vid Storasjöfallshotellet tog bussen en paus. Jag passade på att gå in på Sjöfallshotellet och kolla om dom ev. hade piptobak, men det hade dom inte. Efter c:a 20 minuter så åkte vi iväg igen och kom ganska snart fram till Kebnats brygga.
Jag klev av och plockade ut min ryggsäck och "Orvar" ur bagageluckan. Det var vackert vid Kebnats som vanligt med utsikt mot Lulep Gierkav. M/S Langas som går över till Saltoluokta låg redan på plats men vi väntade fortfarande på bussen från Gällivare som också skulle komma nu.
Efter en stund dök bussen upp och det var dags att gå ombord. Jag klev
ombord ganska sent och lyckades i och med det placera min ryggsäck strategiskt så att jag skulle komma av båten bland dom första när vi kom till Saltoluoktas brygga. Då skulle jag hinna först upp till receptionen och öka mina chanser att få sova i en säng.
Författaren Hans Andersson som tillsammans med Kristina Johansson arrangerar Folkmusikfestivalen på Salto tog emot på båten. Och underhållning fick man också ombord. För underhållningen stod Saltos Husmusiker! Ett gäng duktiga ungdomar. En riktigt trevlig överfart med andra ord.
När vi angjort bryggan vid Salto hoppade jag iland först av alla och satte fart upp för backen mot fjällstationen och in i Lobbyn där receptionen ligger. Hör och häpna, två nätter i säng lyckades jag knipa åt mig, det var inte dåligt, det hade jag faktiskt inte räknat med, det var bara en vag förhoppning jag närde. Kanske är det lättare att få en sängplats
om man är solo, för ofta finns det nog en "uddasäng" i något rum. Visserligen får jag flytta på mig mellan olika rum de två nätterna men det gör inget alls, jag har gott om tid och hellre det än att sova på golvet. Första natten i rum 36 i stationens annex Kierkau, det gamla logementet snett bakom huvudbyggnaden, som dom fräschat upp ordentligt. Nästa natt får jag flytta över till ett rum i huvudstationen, trevligt.
Stationen var sig inte riktigt lik… eftersom det var så mycket folk p.g.a. folkmusikfestivalen så hade man använt sällskapsrummet som extra matsal. Så att sitta där och mysa blir det tydligen inget av med. Dessutom hade man rest ett antal tältkåtor, på stationsområdet, där folk kunde bo.
Eftersom jag inte budgeterat med två nätter på Salto så tänkte jag hålla mig till min medburna fjällmat denna dagen och nästkommande morgon. Men sedan skulle det bli ändring åt det lyxigare hållet. Redan vid ankomsten bokade jag in mig på middag i morgon kväll och frukost på lördag i restaurangen.
Kvällen planerade jag att använda till att Duscha, Basta, Tvätta, mm. Och först på listan var naturligtvis Dutch/Bastu, så jag plockade fram rena saker och min pyttelilla påse med hygienartiklar samt några öl jag köpt i receptionen och gick i väg till servicehuset, Nåiden, där bastun är belägen.
Det var skönt att få duscha av sig ordentligt och sedan var naturligtvis höjdpunkten att få sätta sig i Bastun. Emellanåt gick jag ut för att svalka mig på verandan, jätteskönt. Inte alls lika mycket knott här som vid Akka, eller så fanns det fler att bita här, inte vet jag. Vi halv niotiden skulle dom dra igång en utomhuskonsert bortanför Nåiden. Men det var inget för mig, jag kände att jag behövde en bra stund till med tvagning och bastu.
Efter bastun gick jag in i "Nåidens" kök och lagade till min middag, smaskig Nötgryta från Real och Choklad-pudding till efterrätt.
Sedan var det dags för tvätt. Jag ockuperade toaletten i servicehuset och tvättade i handfatet. Jag tvättade mina sockor så att dom inte skulle surna och viktigast av allt, mina byxor, dom enda jag har med mig. Så resten av kvällen så fick jag ha regnbyxorna på mig istället, tills tvätten torkat i torkrummet. Som tur är så ser dom ut som vilka vindbyxor som helst så det var inte så besvärande.
Resten av kvällen förflöt i lugnets tecken, i alla fall för mig. Dans i matsalen, med en massa hoppande och skuttande och tjoande. Själv satt jag på verandan utanför huvudbyggnaden och slappade. Den var ombyggd sedan jag var här för två år sedan. Förr gick man upp för en trappa från sidan upp på verandan. Nu mera var det en stor trappa rakt framifrån istället. Ser ganska hyfsat ut, lite mera välkomnade.
Vädret har varierat under kvällen allt från halvklart till regnskurar.
Dom hade återställt och gjort i ordning sällskapsrummet igen efter middagen så att det gick att sitta där om man ville vilket jag också gjorde en stund. Sedan gick jag bort en sväng till mitt rum för att "bädda" och hämta lite Punsch och ta med tillbaka till verandan för att sitta där en stund till och mysa.
Under kvällen har jag haft många intressanta samtal med diverse folk jag träffade, bland annat med Mattias Malmkvist och Sofi från Malmö och sedan satt jag en stund i Kierkaus sällskapsrum och snackade med mina rumskompisar, Leif Bramsell och Tore Karlsson från Båstad och Rolf Eklund från Halmstad, och några till.
Klockan halv ett så satt jag framför brasan i lobbyn och funderade. Det hade lugnat ner sig lite granna nu, dansen var slut och folk hade börjat dra sig mot sina sängar. Det har varit en lite småstökig dag med alla förflyttningar och tvätt, mm. så jag började känna att det var dags även för mig att gå över till annexet och smyga in i rummet och få lite sömn i mig.
God natt!