MÅNDAG 2007-08-06 (Dag 7)
Ruohtesvágge från Mikkastugan till Kantberget strax efter vattendelaren
fter en god natts sömn vaknade jag och klev upp. Jag käkade frukost tillsammans med Södertälje"pojkarna".
Medan jag höll på frukost bestyren hörde jag plötsligt fågelskrin. Det lät precis som rovfågelungar. Jag greppade kikaren och smög mot ljudet som verkade komma från ravinen en bit nedströms från bron. Jag fick syn på en av Tornfalkarna som satt uppe ovanför ravinen på andra sidan. men det var inte den som lät.
Efter ytterligare lite spanande upptäckte jag två flygfärdiga Tornfalk-ungar som satt på en klippskreva en bit nedanför den vuxna fågeln i ravinen och skrek efter sina föräldrar. De vuxna, jag fick syn på den andra också, avvaktade och ignorerade ungarna för det mesta, ville antagligen tvinga dom att testa sina vingar. Mamman flög dock ner till sina två ungarna ibland för att kolla att allt var OK.
Jag lämnade över kikaren till Kristoffer och Bengt, så att dom också skulle kunna se ungarna, och smög tillbaka till tältet och hämtade kameran och satte på teleobjektivet. Jag ålade mig fram så långt jag vågade på ravinkanten och började fota. Hoppas att det blir några bra bilder för det var rätt skuggigt och då är det jättesvårt att ställa in skärpan, så jag vred skärpe¬inställningen sakta fram och tillbaka förbi stället där jag trodde att skärpan låg och knäppte bilder hela tiden. Jag hoppas särskilt på ett par bilder där Tornfalkshonan spänner sin falkblick i mig och kollar om jag utgör någon fara för hennes ungar nere i ravinen.
Efter frukosten började vi göra oss klara för att ge oss av. Jag började med fotvård och satte Compeed på båda hälarna. Jag testar om det funkar med en liten bit steril kompress mellan såret och skavsårsplåstret, vi får se hur det funkar, om plåstret håller eller löses upp i alla fall.
Kristoffer och Bengt kom iväg lite före mig, en kvart, tjugo minuter, och försvann norrut. Dom skulle gå mot Akka via Gisurisbroarna, så fram till vattendelaren i Ruohtesvágge hade vi samma stig.
Själv passade jag på att nyttja lyxen med dass en sista gång innan det var dags för mig att också ge mig av.
Jag gick från Mikka strax före 11 och skrev naturligtvis in mig i loggboken vid nödtelefonen innan jag gav mig av upp mot Ruohtesvágges mynning. Vi får se hur långt jag hinner idag, det är ingen brådska faktiskt.
Det gick rätt bra trots att jag inte var lika tränad som jag brukar vara, elände att jag skulle fuska med det… det var för mycket annat på våren som kom i vägen för träningen. Jag skymtade Kristoffers och Bengt framför mig då och då.
Jag fick en sista fin vy upp mot Sarektjåhkkåmassivet där topparna Stortoppen, Sydtoppen och Bucht-toppen ännu inte hade dolts av molnen
Halv ett tog jag en liten GORP-paus efter att ha vadat över Boajsájågåsj. Jag hade gått runt 4 km och befann mig i närheten av stället jag tältade på, på väg ner genom dalen 2001. Planen just då var att gå runt en mil under dagen, till området runt vattendelaren eller i alla fall förbi Smájllávadet.
Vädret kunde inte riktigt bestämma sig. Det har varit gråmulet ända sedan i morse. Ibland så tittade det fram någon blå fläck, ibland tittade till och med solen fram och spelade med sina strålar nere över Raphadalen och Skårki. En kvart innan pausen kom några regnstänk. Tyvärr var ju topparna i Ruohtesvágge dolda i moln den här vandringen också. En av anledningarna till att jag valde den här vägen var att jag ville se just dessa toppar i all sin prakt. Jag hoppades att vädret skulle gå mot det bättre. Någon sa under gårdagen att dom hört om ett stort högtryck som var på väg in, och att det skulle bli fint väder nu. Fast Sarek har ju sitt eget väder, så det är inte säkert att högtrycket når hit inte.
Jag vandrade iväg igen, från vadet, och strax efter det så bestämde sig vädret och det började dugga, högre upp i dalen ösregnade det vad jag kunde se. Samtidigt som det började regna så fick jag syn på mina första renar denna vandring. Japp… ni läste rätt… jag har varit ute runt en vecka i Badjelánnda och Sarek och först nu får jag syn på ren, känns lite unikt. Det var en liten flock som kom fram på andra sidan om en liten kulle jag passerade
Ruohtesvágge är relativt lättgången så vandringen flöt på bra. Däremot har jag fått stanna ett par gånger, och hänga av mig säcken, för att sätta ihop remmarna för axelremmarna på säcken. Dom glider ur dom här plastspännena, från Haglöfs, då och då, väldigt irriterande. Jag vet inte vad jag gör för fel.
Halv två passerade jag mitt emot utflödet från glaciären på Gávabákte snett nedanför Gavelberget, på andra sidan dalen. Jag hade då gått ytterligare c:a 2 km efter senaste pausen, och tänkte fortsätta 2 till fram till vadet över Smájllájåhkå. Det hade börjat regna ihållande och dalen såg ut ungefär som den gjorde för 6 år sedan, kanske lite högre till underkanten på molntäcket men topparna syns inte, bara sluttningarna och en del glaciärer. Himla tråkigt att det skulle behöva vara sånt här tråkigt gråväder denna vandring också, hade helt klart hoppats på annat.
Jag fortsatte min vandring nedanför Boajsátjåhkkås mäktiga fjällsida upp mot vattendelaren. Det började plana ut lite nu och jag kunde hålla en lite högre fart.
Vid halv tretiden mötte jag två herrar från Stockholm/Norrköping på väg från Akka till Kvikkjokk "någon väg", dom hade inte riktigt bestämt sig, det fick vädret bestämma, som dom uttryckte sig. Dom tipsade mig om var det var bäst att vada Smájllájåhkå, bra info inför vadet. Dom hade gått över uppströms från stigen en 100/150m där jåkken breder ut sig lite, från deras håll i princip där stigen norrifrån kommer fram till jåkken, där var det bara att knalla rakt över om man hade CoverBoots.
Vi snackade en stund och dom bekräftade det jag hört tidigare om att 5dygnsprognosen i lördags sa att det skulle vara högtryck i hela Sverige idag. (märktes tyvärr inte).
När jag närmade mig Smájllávadet följde jag rådet och vek av från stigen och följde jåkken uppströms en bit. Där stannade jag och tog på CoverBootsen. Just där var jåkken uppdelad i säkert tio olika fåror, i ett ganska flackt parti. Jag plaskade ut vadet, som var mjukt i botten av glaciärsediment. Ett ganska enkelt vad, visade det sig, ingen strömfåra gick över knäna. Egentligen bara en som det var någon kraft att tala om i.
Tjugo över tre tog jag en rast på sluttningen på andra sidan vadet, för att ta av bootsen och pusta lite. Det har regnat nästan hela tiden men just då var det uppehåll, men rejält disigt, och av topparna såg man fortfarande ingenting. Söder ut i dalen ösregnade det, såg ut som en vägg nedanför molnen. Jag konstaterade att jag inte ens kommit på tanken att plocka upp kameran ur ryggsäcken dittills under dagen. Jag borde nog skaffa en lite enklare kamera som komplement till systemkameran, en väderskyddad, som man kunde använda just såna här dagar. Det är lite tråkigt att inte ha några bilder alls tagna vissa dagar.
Vid fyratiden passerade jag vattendelaren och vek av från "huvudstigen" och gick på höger sida om sjön Ruohtesjávrásj som ligger där. Detta för att komma på Nijáksidan av dalen på stråket som leder mot passagen mellan Sjnjuvtjudis och Áhkká där jag ska gå ner mot Badjelánndaleden och Akkastugorna. Det började kännas dags för att slå läger snart men uppe i vattendelaren var det ganska sankt så jag knallade på lite till.
Efter en stund passerade jag renvaktarstugan som är placerad högt upp på en kulle på andra sidan jåkken. Terrängen var full av kärrmark och stenskrövvel och inte särskilt lättgången.
En kilometer senare, nedanför Kantberget började terrängen bli lite torrare och jag började leta efter en bra tältplats. Vid halv femtiden hittade jag tillslut en bra plats, nära jåkken. Den hade varit använd tidigare för det fanns ett par eldstäder där. Inte så konstigt heller eftersom det fanns bra, lagom hård, slät mark och var nära till vatten.
Hade jag vetat hur lite vatten det var i jåkken, Nijákjåhkkåtj, som rinner ut från sjön, jåkken jag ska följa norrut under morgondagen, så hade jag fortsatt på den vanliga stigen på andra sidan jåkken. Jag hade utan problem kunnat vada över här och sluppit kärrmarkerna.
Jag satte upp tältet och satt mig sedan på en sten utanför och inväntade ett uppehåll i regnandet så att jag skulle kunna lägga in mina saker (och mig själv) i tältet utan att dra in för mycket vatten och få tältgolvet dyngsurt.
Medan jag väntade på tillfälle att krypa in i tältet så fick jag syn på Kristoffer och Bengt på stigen på andra sidan jåkken. Jag antog att dom tagit långrast uppe vid renvaktarstugan (det stämde fick jag reda på senare). Jag försökte vissla på dom men stigen var några hundra meter bort och regnet smattrade rätt hårt så jag förstår att dom inte hörde mig. Dom försvann iväg ner mot Gisurishållet.
Tillslut fick jag ge upp väntandet och plockade in grejorna ändå, trots att det regnade en del, kröp in och började laga middag. På menyn stod det Sötsur Kyckling från Real. Det var smaskens, men det visste jag ju sedan tidigare, har ätit den förr och fick jaga runt halva Stockholm för att få tag på den innan vandringen.
Medan jag höll på med maten så började det klarna upp lite. Några solstrålar spelade på tältduken. Det drev fortfarande förbi en del moln men regnet hade upphört. Så efter jag ätit så gick jag ut igen och tog på regnkläderna så att dom skulle blåsa torra så att jag i alla fall slapp en källa till fukt i tältet.
Det fanns massor av mygg vid lägerplatsen när regnet väl upphört.
Väl ute stod jag ett tag och spanade efter fågel uppe i rasbranten, såg precis ut som ett ställe där man kunde förvänta sig stenfalk eller liknande. Men det enda jag såg vid lägerplatsen var Fjällabb som flög förbi och Större strandpipare nere vid jåkken, inte mycket fågel här inte. Lite konstigt eftersom det är rätt mycket sankmark runt om.
Rätt som det var kom 2 grabbar knallande norrifrån och jag skuttade iväg upp till dom och snackade lite. Dom var från Lund och hade planer på lite kamvandringar nere i Ruohtesvágge under morgondagen och sedan Raphadalen och vidare övre leden förbi Skierfe och Kungsleden till Salto.
Efter att Skåningarna gått vidare så hämtade jag köket och kåsan och gick upp på en bergsknalle en bit bort och där jag satt mig och kokade lite espresso. Det fläktade lite där uppe så antalet mygg var inte lika irriterande där.
Det hade klarnat upp så mycket så att det fanns anledning att ta fram kameran, nu fanns det nämligen något att fota. Fjällen runt om hade tittat fram ur diset. Man kunde se många toppar runt om: tillbaka ner mot Ruohtesvágge sågs Gavelbergets "gavel" och Boajsatjåhkkå på varsin sida om dalen. Väster ut Ruohtestjåhkkå och Norrut såg man Nijáks sluttning och Gisuris på andra sidan Nijákjåhkåtj.
Strax efter åtta kröp jag in för att käka lite kvällsmål bestående av choklad, macka, kaffe, punsch mm. Passade även på att kolla in på kartan hur långt jag gått under dagen. Jag hade ju tänkt ta mig c:a en mil, men i slutänden blev det faktiskt hela 13,5 kilometer.
Hela dan hade jag gått och grunnat på hur lång tid jag hade kvar. Det var ganska förvirrande att ha datum och vandringsdag så nära varandra siffermässigt, hela tiden blandade jag ihop dom. Var detta vandringsdag nummer 7 eller var det den 7e augusti och vandringsdag 6? Hur många vandringsdagar var det kvar egentligen? Jag blev inte klok på detta hur jag än vred och vände på det så jag blev tvungen att ta anteckningsboken och göra en tabell.
Rackarns vad tid det fanns kvar… bara knappt två och en halv mil kvar till Akkastugorna och fyra dagar på mig, eller tre om jag gör som jag planerade som alternativ och stannar en natt i Akkastugan. Det hade jag inte trott!!! Ja det blir att gå korta etapper på kring 8 km per dag det, om jag inte ska komma ut alldeles för tidigt.
Klockan har nu hunnit bli strax efter tio. Ska försöka somna lite tidigare än de senaste kvällarna. Det finns inte så mycket att göra här eftersom vädret blivit lite sämre igen och myggen, i avsaknad av bra myggmedel, dessutom är hemsk, så man kan lika bra sova. Sammanfattar bara lite innan jag kryper ner:
Jag har knappt känt av skavsåren under dan, Höger fot, Compeeden sitter kvar och funkar bra. På vänster häl, däremot, hade såret såsat sig och förstört Compeeden helt, bara gele-slamsor kvar i mitten, trots att jag lagt en kompress emellan. Jag fick pilla bort Compeeden och har lagt på en kompress över natten. Pektån som jag punkterade och tömde på vätska igår känns mycket bättre och ser dessutom mycket bättre ut idag. Hoppas den är på återgång nu när svullnaden är borta. Jag har lagt ett våtvärmande alsolspritsförband på den i kväll också så att jag inte drar på mig någon infektion.
I morse bytte jag till nya sockor, ett par från Lundhags. Dom är troligtvis för varma, så pass tjocka att jag fick ta ur innersulan för att det inte skulle bli för trångt i kängan. När jag tog av kängorna upptäckte jag att jag fått vad jag tror är någon form av värmeutslag på smalbenen, dom är alldeles rödfläckiga/-prickiga. Så jag har tvättat av dom och smort in utslagen med lite fotkräm så får vi se var som händer.
Jag har, som sagt, inte sett så mycket fåglar idag. Dom jag kommer ihåg är Tornfalk, Större strandpipare, Fjällabb, Fiskmås, Stenskvätta, Silvertärna. Detta är första dan utan en enda Ljungpipare.
Ja nu återstår bara att krypa ner och sova. Det ska nog gå bra eftersom marken här känns riktigt slät och bra till skillnad från de senaste nätterna. Natti Natti!