FREDAG 2007-08-03 (Dag 4)
Från Mahttoajvves knä, in till Guohpervágge via Násasvágge
aknade redan klockan 7 av att solen sken som bara den på tältduken, och så fortsatte det till och från. Det drog in en del moln så jag viste inte hur det skulle bli under dagen. Kanske blir det som igår med hyfsad morgon och sedan att det börjar regna framåt dagen.
Jag kände mig ganska så stel. Marken var hård och knölig trots att jag inte tyckte den såg ut att vara det, men det är sånt man får leva med, det var inte läge att flytta tältet när jag väl lagt mig.
Efter frukosten började jag planera uppbrottet från lägerplatsen, och packa lite granna. Jag passade på att hänga ut sovsäcken på vädring, jag gör det så snart tillfälle bjuds. Sedan försökte jag få bort så mycket kondens som möjligt ut tältet innan det skulle packas ihop. Ett litet moln skymde solen, det drog in en del moln från Staloluoktahållet men ner tillbaka mot Låddejåkkstugorna var det nästan helt klart. Jag hoppades på att det mesta skulle driva i väg åt nordost och att molnen inte hade något regn kvar att drälla på mig.
Mygg fanns det men inte allt för irriterande. I går kväll tog jag faktiskt fram mygghuvan en stund, eftersom dom hela tiden skulle vara i ansiktet på mig. Ett mindre problem egentligen, men det var rätt skönt att ha huvan i alla fall.
Jag fortsatte att packa. Det var en sån där trevlig dag då man kunde ta ut ryggsäcken ur tältet och packa den stående vilket är bra mycket enklare än att packa den liggande i tältet.
Klockan nio hade jag har packat färdigt. Ryggsäcken stod och lutade sig mot Orvar, redo att få bli axlad. Ja det var egentligen bara att ge sig iväg, det var fortfarande hyfsat väder med växlande molnighet. Det lite "fula" molnet i sydväst låg kvar, lite oklart vart det var på väg. En liten slöja av det molnet hade slitit sig loss och var rakt över mig, och skuggade mig. Det var faktiskt rätt så kallt när molnen skymde solen och vinden drog in och inte överdrivet varmt när solen sken heller, så det artade sig att bli skönt vandringsväder. Nu återstod bara att bara snöra åt kängorna, hänga på mig mina saker och vandra iväg.
Klockan tio hade jag gått c:a 1,5 kilometer och tagit mig ner till Låddejåkken och befann mig precis på gränsen mellan Badjelánnda och Sarek. Gränsen är precis vid en stor böj på jåkken, mer än 90 grader faktiskt. Det här var en av hållpunkterna i min planering. Nu var det slut på nerförslut och resten av dan blir det uppför, mer eller mindre. Förhoppningsfullt inte för brant, det tycker jag inte om, lite uppför hela tiden passar mig bättre.
Vacker var det där i alla fall. Jag tog kort på de vackra forsarna vid böjen i Låddejåkken. Jag gick och hoppades på att solen skulle bryta igenom så att ljuset blev bättre för foto men hela tiden låg ett litet molnstråk i vägen, i och för sig skönare när man går, men motiven blir vackrare i solsken.
Efter Sarekgränsen har jag följt en jåkk som heter Bårajågåsj. Jåkken var lätt att följa även om det naturligtvis har varit några surdrag som mynnat ut i den med tillhörande vide som man fått gå runt men i stort sett lättvandrat.
Klockan elva ställde jag av mig ryggsäcken en stund och tog en paus. Jag vet inte riktigt hur långt jag hade kommit upp efter jåkken, det fanns inte något bra riktmärke, men jag hade lunkat på rätt bra men utan att stressa. Jag startade ju rätt tidigt så jag hade gott om tid på mig.
Jag hade följt jåkken och en hyfsat stor svärm med mygg hade förföljt mig. Den här nya svindyra mikrokapslade myggsprayen, MK19, jag köpte innan vandringen… det vete fasen… myggen verkar inte bry sig särskilt mycket om den. Nä… den blir mer och mer en besvikelse. Demidex som jag kört med tidigare har funkat mycket bättre. Tyvärr verkar den inte gå att få tag i nu för tiden, jag har letat och letat. Om någon vet var man får tag på den får man gärna tala om det för mig.
Jag satt kvar en bra stund och käkade lite GORP och drack mig otörstig innan jag vandrade iväg igen.
Jag fortsatte att följa jåkken en bit till eftersom den gick i helt rätt riktning. När jag kom upp mot platån och det började dyka upp lite sjöar lämnade jag Bårajågåsj och vek jag av mot sydost, lite grann, och satte kurs mot Násasvágges mynning och Alep Násasjåhkåtj. Det kändes fortfarande bra, mitt skavsår irriterade inte särskilt mycket. Jag hade kommit c:a 4 kilometer hittills under dagen, kunde jag konstatera när jag äntligen hade något att referera mot.
Jag fortsatte att knalla på. Det såg rätt torrt ut framåt… men hur det ser ut och hur det sedan är, är ju två helt olika saker. Vägen mot Násasjåhkåtj blev lite krokig. Jag var ute på en liten ofrivillig "utflykt". Erik lyckades lura mig lite i sin reseberättelse, och sa att dom nästan hade missat Násasjåhkåtj och inte såg den förrän dom nästan var där. Så jag trodde länge att det som var Násasjåhkåtj, och var mycket tydlig och lätt att se, egentligen var en tidigare jåkk och att jag skulle längre bort mot en annan jåkk. Efter ett tag kunde jag dock se med kikaren att den kom ner från fel bergssida. Så det var bara att vända tillbaka lite och försöka hitta ett bra ställe att komma över dom blöta ängarna som skilde mig från den rätta jåkken.
På vägen över ängarna spelade jag in en lite konsert som en Rödbena höll vid en av de många små dammarna på platån.
Väl framme vid Alep Násasjåhkåtj klättrade jag upp en bit, en 50 höjdmeter kanske, och en ganska trött Claes hittade en bra rastplats alldeles invid jåkken och tog en välförtjänt paus. Jag hade fortfarande en rätt hyfsad svärm med myggor med mig. jag närde en förhoppning om att dom skulle ge sig när jag kommer upp mot passet, med tanke på att myggmedlet i princip inte funkar alls.
Från rastplatsen hade jag en tjusig utsikt ner över Badjelánnda, det där svårorienterade landskapet. Det är så fullt av små kullar och vattensamlingar så man har egentligen ingen aning om ifall den vattensamling man står vid syns på kartan eller inte. Man är sällan exakt där man tror att man är, vilket kan vara lite irriterande. Men vackert var det i alla fall så sett från ovan när man är på väg bort från det. Det var fin utsikt ända bort mot Virihaure och fjällen bortom den sjön på Norska sidan. Jag fotograferade en hel del, många fina vyer, ner efter Miellädno mot Árasluokta bl.a.
Det hade börjat fläkta en del och det störde mig inte alls… lite vind betyder mindre med mygg. Däremot de lite mörkare molnen som började visa sig var inte lika attraktiva. Visserligen inga riktigt tunga regn-moln men det skulle kunna lura såna bakom. Jag hoppades hinna upp till sjön och slå läger innan det började regna, om det nu tänkte göra det. det måste ju inte börja regna… det är inget krav jag har ;-).
Eftersom jag hade gott om tid på mig så jag stannade jag en bra stund och pustade ut innan vandringen upp mot sjön. Ingen anledning att bränna ut sig. Det skulle ju inte vara några som helst problem att hinna upp i Násasvágge idag. Att däremot stressa och sabba knäna eller dra på sig onödigt mycket mjölksyra i låren är ju bara dumt.
Klockan halv två kom jag iväg. Eriks beskrivning av att stigningen upp inte kändes så mycket trots att det stiger en hel del stämde bra. Det var bara på slutet som det tog emot lite.
Klockan tjugo över två kom jag upp i Násasvágge och gick ner mot sjön Násasjávrres västände som jag just fått i sikte. Det var vackert här uppe, jättevackert faktiskt med det vackra fjället Guohpers karaktäristiska profil som syns genom dalen framme i Guohpervágge och det pampiga branta fjället Njahke till nordväst på andra sidan sjön.
Det jag hörde, av folk tidigare, stämmer… myggen följer med upp över 900m höjd.
Eftersom klockan inte hade blivit så mycket så bestämde jag mig för att vandra vidare fram mot Guohpervágge.
Násasvágge var lättgången men man fick passa sig lite eftersom det fanns rätt mycket mossa på stenskravlet som gjorde det förrädiskt halt här och där. Det var lite obekvämt att gå eftersom mitt avbärarbälte (som vanligt) gav upp och ett fäste släppte på väg upp mot dalen. Jag orkade inte göra något åt det just då så jag gick med lite sned säck istället.
När jag befann mig i östra änden av dalen hittade jag ett ställe vid sjön som såg inbjudande ut för ett dopp, med slät och fin botten. Jag hade just bestämt mig för att stanna till och ta ett bad, då började regnet… och jag övergav den tanken omgående, och knallade vidare.
Där sjön övergår i jåkken som rinner ner i Guohpervágge var det ett rengärde som lättast passerades alldeles vid jåkken. Regnet ökade och det tog i och blåste något fruktansvärt, så jag beslutade mig för att försöka hitta någon bra lägerplats strax nedanför Násasvágges mynning i Guohpervágge. Efter en stunds sökande hittade jag ett ställe. Det var väl inte helt perfekt och man kunde ju ha tänkt sig att gå längre ner och leta men där såg det ut att vara blötare. Tältplatsen var ändå rätt hyfsad bortsett från att det var lite långt till ett bra ställe att hämta vatten på.
Det regnade så pass kraftigt att jag inte ens iddes öppna ryggsäcken och ta fram den tröja som jag egentligen kände att jag behövde, än mindre resa tältet. Jag hoppades på att det bara var en frontvind, så att det inte skulle blir för jobbigt att resa tältet. I väntan på att den värsta blåsten och strilandet skulle ge med sig så att jag kunde öppna upp och ta på mig något varmare låg jag och tryckte bakom ryggsäcken, som jag ställt upp som vindskydd.
Utsikten var fantastisk, eller skulle ha varit fantastisk om det inte ösregnat, vilket det ju faktiskt gjorde, men den var ganska mäktig i alla fall.
Klockan fem kom ett litet uppehåll i regnandet och jag fick på mig tröjan och skyndade mig att få upp tältet och få in mina grejor i det.
Dom första människor jag har sett på nästan två dar är två vandrare med ett rött tält som dom slagit upp nere i Guohpervágge på andra sidan jåkken. Dom senaste jag såg var före dom var dom som gick före mig från Låddejåkkstugan.
Det började smådugga lite igen så jag kröp in och fixade mig lite kaffe och en macka. Sedan har jag lagat avbärarbältet. Jag har lite provisoriskt försökt sy fast fästremmen med björntråd. Jag har dessutom vikt remmen dubbelt över bältet och sytt den rakt igenom "sig själv" för att öka stabiliteten, så får vi se om det håller, annars får jag väl göra en ny lagning med lite våldsammare metoder: en packrem och silvertape, det har jag testat förut med hyfsat resultat.
Jag har stegat upp dagens etapp på kartan och det visade sig att jag gått 14,5 km under dagen, det trodde jag faktiskt inte, men så är fallet. Jag stegade upp hur långt det är härifrån till Mikkastugan också, det är en och en halv mil. Jag vet inte hur svår- eller lättgången Guohpervágge är men det är väl antagligen inte någon svårighet att ta sig fram dit i morgon. Det vore trevligt, jag trivs där.
Vägen hit från Låddejåkkstugan var väl den mest "riskabla" sträckan på den här vandringen eftersom det inte är ett särskilt frekventerat vandringsstråk, så, eftersom jag går solo, har jag har varit extra försiktig vid lite svårare passager, med lös sten mm. och ibland gått omvägar runt områden som såg lite osäkra ut. Nu är jag inne på de vanligare vandringsstråken i Sarek… ja, jag ska inte bli slarvig bara för det, men... lite tryggare känner man sig.
Jag har legat här och funderat över vilka fåglar jag har sett under dagen också. Jag har sett mycket Fjällabb, några Blåhakar, Dalripa, Fiskmås, Buskskvätta, Fjällvråk (den välkomnade mig faktiskt upp till Násasvágge med sitt ödsliga skrik, och jag tittade upp och där gled den fram), massor av Rödbena efter jåkken jag följde och på platån, en Svärta med ungar i böjen på Låddejåkken, en Stenfalk och sist men inte minst hörde jag Korp i Násasvágge.
Klockan halv åtta slutade det regna så jag gick ut och tog en liten promenad, det är alltid bra att röra lite på benen efter en vandringsdag, få bort lite mjölksyra ur benen, så att dom inte stelnar till. När jag kom tillbaka så var det hög tid att laga middag, det var Biffgryta.
Efter jag hade ätit middagen, jättesmaskigt, gick jag ut igen. Vädret var makalöst vackert, så jag har varit ute en bra stund och tittat på när solens sista strålar färgat fjälltopparnas kanter röda. Solen nådde aldrig fram till mig, men det hade jag ju å andra sidan inte räknat med heller eftersom jag har en stor klump till berg, Njahke, bakom mig. Men den kommer däremot inte att hindra att jag får sol i morgon bitti, om det nu behagar vara fint väder då.
Så småningom kröp jag in i tältet igen och klockan halv elva kokade jag vatten och gjorde choklad som jag ska hade till kvällsfika tillsammans med en macka. Det gick på ett nafs med JetBoilen. Den varma ångan från kastrullen lockade hit en massa mygg, så jag fick ställa ut köket utanför tältet en stund. Jag har varit och hämtat vatten så jag ska nog inte behöva ut något mer nu.
Klockan är tio över elva och det är dags för en sammanfattning. Det har varit en i stort sett trevlig dag. Vädret har varit på min sida på förmiddagen och större delen av eftermiddagen. Lite tråkigt att jag behövde slå upp tältet i regn, men man kan ju inte få allting här i världen. Kvällen var fin. Nu har jag fått två fina kvällar i rad på fjället, något jag inte är bortskämd med. Vägvalet var bra bortsett från den lilla missen med att jag så när missat Násasjåhkåtj för en annan jåkk. Sånt händer när man går i sån där Badjelánndaterräng, visserligen var jag i Sarek men terrängtypen går in en bit i Sarek. Och otroligt ödsligt och vackert var det uppe i Násasvágge, synd bara att det började regna så att man fick lite bråttom där ifrån. Det mesta har funkat, men haveriet av avbärarbältet har irriterat så klart.
Första dagen efter att jag vadat hade det kommit in lite vatten i den ena av mina CoverBoots, när jag tog av dom. Jag kollade men hittade inget hål då, men i kväll fick jag syn på det, ett litet jack i hälen. Så det har jag också lagat, med lite Liquisol, när jag ändå hade reparationsgrejorna framme.
Det ser bra ut tidsmässigt, behöver inte känna mig särskilt stressad. Vore kul, som sagt, att komma ner till Mikkastugan i morgon, jag får se om jag hinner det annars är det ju inte någon katastrof. Men det är trevligt att tälta där tycker jag.
Mitt skavsår på vänster häl har inte stört mig särskilt mycket under dagen och det ser bra ut, inga tecken på infektion. Jag upptäckte nu ikväll att jag har en irriterad tå på samma fot. Den är svullen. Jag vet inte om den har stött i framkanten på kängan eller bara gnidit mot lädret. Hoppas att den inte kommer att ställa till något.
Inte heller idag var jag så våt om fötterna som jag trodde. Det gick inte att vrida ur något vatten ur sockorna nu heller. Jag har haft dom på när jag legat i tältet så nu är dom faktiskt helt torra.
Nu sitter jag här och smuttar på min Punsch och dricker en sista kopp kaffe. Jag har stuvat undan det mesta och nu återstår bara att lista ut hur det blir bekvämast att ligga. Det känns på något sätt som om det är högst på mitten i tältet, men jag hade ju inte så mycket att välja på när jag reste tältet, så det blir väl att köpa läget ;-) men marken känns i alla fall mjukare här än vid förra lägerplatsen.
Myggsituationen: ja… det är mycket mygg och dom följer med högre upp än jag är van vid. Násasvágge ligger på drygt 930 meters höjd, och där var det hur mycket mygg som helst när det var vindstilla. Så fort det blåser eller regnar så försvinner dom så det ena onda fördriver det andra. Men det går ganska bra, synd bara att myggsprayen är så dålig. Jag har aldrig varit med om något sämre, till och med "Mygga" är bättre, och den har jag ju aldrig tyckt fungerat bra. Den ska få en riktigt dålig recension på Utsidan när jag kommer hem.
Nä… nu säger vi god natt och hoppas att det inte kommer att regna under natten, och att det är uppehåll och vackert väder i morgon bitti. God natt!