Padjelanta/Sarek 2003, Ensamvandring (Nästan)

en här hösten gick jag (Claes) ensam i SAREK igen, i slutet av augusti. Planerna var att vara ute i c:a 1,5 vecka, jag hade mat med för 11 dar på fjället.

Eftersom jag bara sett de östra delarna av Sarek tidigare valde jag denna gång en färdväg som gick in mot Sarek från Padjelanta: Helikopter från Kvikkjokk till Staloluokta. Därifrån så rakt som möjligt till Alkavare Kapell, i västra Sarek. Ett problem som ganska snart uppenbarade sig var ett rykte om att bron över Miellätno, älven man måste passera för att komma till kapellet, var nedmonterad. Via Utsidan fick jag reda på att det hade placerats ut båtar i Alkajaure istället. Sedan gick färdvägen vidare genom Alkavagge ner till Mikkastugan, över Smailajåkken på bron, vidare parallellt med Rapadalen, upp över Snavvavagge och ner i Rapadalen vid Skårkistugan. Sedan följa den ner till båtlänningen vid klippan Nammatj och sedan åka båt till Aktsestugorna.
Ett alternativ som jag hade under vandringen var att istället
Köp fjällkartan på AdLibris för bara 84kr styck Köp Grundstens bok om Kungsleden på AdLibris för bara 145kr Köp Grundstens bok om Padjelanta på AdLibris för bara 145kr Köp Grundstens bok om Sarek på AdLibris för bara 145kr
för att gå ner till Nammatj ta mig upp på skrå till Skierfe väster ifrån, om jag hittade någon annan som skulle gå den vägen som jag kunde hänga på. Jag hade planer på att gå upp till Skierfe även om jag färdades via Aktse men skippade dom. Slutligen att, som transportsträcka, följa Kungsleden till Saltoluokta fjällstation och som vanligt avsluta vandringen där.

Ett problem uppstod när jag ett par veckor före vandringen tog fram mina kängor för fräscha upp dom. Då upptäckte jag nämligen att innerlädret innanför cellgummit hade torkat och spruckit i en av kängorna, precis ovanför lilltån. Det gick att riva loss bitar av lädret och det var vassa kanter kvar. Vad göra… att använda kängorna i det skicket vågade jag inte och att köpa nya och gå in dom på två veckor var ju inte att tänka på. Jag kom att tänka på kängorna som jag brukade gå i på vintern, ett par Garmont Syncro III GTX. Jag kollade vad dom var konstruerade att tåla och upptäckte att dom var gjorda för kortare vandringar. Ja, ja det skulle nog kunna funka i alla fall, men dom har ganska låga skaft. Skulle jag bli tvungen att köpa ett par damasker? Hädig som jag är så sydde jag ett par istället. Jag klippte av nederdelen av benen på mina gamla Tenson MPC regnbyxor och fållade dom sedan vände jag dom upp och ner och i den nya nederkanten slog jag i ett par öljetter. I den ena fäste jag en krok som jag tog från benen från militärbyxorna och i den andra fäste jag ett resårband som skulle gå under foten och fästas i kroken, klart! Visade sig fungera alldeles utmärkt.

Tack till alla som hjälpt mig med tips och råd inför vandring och ett speciellt tack till min kompis Hannu Aarniolehto som åter igen lånat ut sitt enmanstält, Hilleberg Akto, till mig.

(Se karta över färdvägen nedan. Klicka för större karta.)