FREDAG 2003-08-29 (Dag 11)
Vilodag på Salto
(Det blev aldrig av att skriva något i dagboken för de två dagarna på Saltoluokta och resan hem så detta är en efterrekonstruktion, dagarna som jag mins dom efter några månader.)
ag vaknade lagom för att gå upp till huvudbyggnaden och äta frukost i restaurangen. Maten var god som alltid här på Salto och jag satt kvar länge och njöt. Det var dock rätt mycket folk på grund av lärargänget från Umeå.
Detta skulle bli en riktig slappardag! Det hade blivit lite kallare och nysnön som vi sett på topparna inne i Sarek de sista dagarna av vandringen hade nu hittat hit ner. Toppen på Lulep Kierkau var klädd i ett gnistrande snötäcke. Jag gick ner till min stuga och hämtade kameran och förevigade vyn.
Under dagen gjorde jag inget särskilt utan tog det lugnt i största allmänhet. Jag pratade en del med en finsk familj som jag träffat i bastun kvällen innan. Dom hade vandrat i Sareks utkant, bl.a. Kukkesvagge. Jag skrev några vykort, det obligatoriska kortet till jobbet och ett till en före detta jobbarkompis för att göra honom uppmärksam på att dom hade en drink här på Salto som bar hans efternamn, Järvtass. Den består av vodka och tranbärsjuice.
Jag satt en hel del framför brasan i Lobbyn och myste. Och så försökte jag hinna ikapp med dagboken (jag låg en dryg dag efter).
Jag lagade och åt en lätt lunch i servicehuset, Nåiden, tillagad av fjällmat som jag hade kvar. Friden hade åter lagt sig över Salto eftersom lärargänget givit sig av på utflykt till Stora sjöfallet.
Eftermiddagen flöt på i samma stil som förmiddagen, vila för kropp och själ. För att undvika den trängsel som jag misstänkte kunde bli i bastun när dom som varit vid Sjöfallet kom tillbaka så hängde jag på "låset" vid bastun kl. 16 när den öppnade. Jag satt kvar där tills det nästan var dags för middag.
Middagen var dagens höjdpunkt! En trerättersmiddag som inleddes med salladsbuffé och sedan entrérätt bestående av gravad Röding. Huvudrätten var Wallenbergare gjord på renkött med potatis och god sås. Middagen avslutades med Melon med vit och brun chokladmousse. Till detta drack jag öl, Zeunerts, ett gott norrlänskt öl. Jag hade sällskap vid middagen av en del vandrare som jag umgåtts en del med under gårdagskvällen.
På kvällen satt jag mest i sällskapsrummet. Jag pratade en del med ett par killar från turistföreningen. Den ena var aktivitetsansvarig och den andra var en färdledare som väntade på sin grupp vandrare som skulle komma dagen efter. Dom skulle på stugvandring härifrån och upp till Abisko.
Jag satt som vanligt uppe ganska sent. Tillsist blev även jag trött och gick ner till stugan för att sova.