TISDAG 2003-08-26 (Dag 8)
Nedre delen av Rapadalen
en här dagen kan sammanfattas med två ord: Vått och Blött! Jag vaknade med regnet smattrande mot tältduken. Klockan var väl runt åtta men jag låg kvar ett tag, hade ingen större lust att ta mig ut i blasket. Efter en stund gjorde dock naturen sig kraftigt påmind och jag var tvungen att ta mig ut i buskarna.
Efter avklarat ärende hade jag ingen lust att krångla mig in i tältet igen utan jag gick på upptäcktsfärd istället. Jag gick ut på den lilla ön som låg invid forsen. Från ön kunde man se det andra gängets tält uppe vid stigen. Där var det lugnt, inga var ute ur tälten.
Vid halvtiotiden började det röra sig lite i Jonas tält. Regnet började avta lite och vid 11 tiden upphörde det helt. Vi gjorde frukost och åt, sedan packade vi ihop. Innan vi gick iväg hade vi lite fotosafari ute vid forsen.
Sedan, efter att noga kollat att kikaren hängde runt halsen ;-), vandrade vi upp mot stigen igen. Jonas gick lite före mig. Själv lyckades jag missa stigen upp och hamnade nästan nere vid älven
igen och fick böka mig upp mot Sundsvallsbornas tält genom motsträviga videsnår. Vi kom upp till tälten, där dom precis kommit upp. Vi stannade och snackade lite. Jag hörde efter om dom tänkte fortsätta uppåt dalen, och det skulle dom. Dom lovade att tala om för norrmännen att jag hittat kikaren.
Så startade dagens vandring. Dagens etapp ner till Nammatj är en knapp mil men vi förberedde oss på det värsta efter allt vi hört om vedermödorna i nedre delen av Rapadalen.
Alla förutfattade meningar jag haft om etappen besannades. Vått vide som piskade och blöt, lerig och slafsig stig samt blöta myrmarker. Sikten var bara något tiotal meter mellan björkarna.
Mitt på dagen blev vi passerade av den äldre mannen och pojken som vi mötte igår. Dom var i full fart på väg ner till båtlänningen och hoppades hinna med kvällsturen kl 17.
Det var en ganska händelselös vandringsdag. Vill jag gå omkring i vattensjuk björkskog så har vi nog av den varan hemma i Sörmland. Vi klafsade på och såg i princip bara björkar, inga djur syntes till, bara ibland skymtade man älven.
Strax nedanför Ritok kom vi fram till myren där folk, efter vad vi hört, brukar gå bort sig. Stigen slutade plötsligt och runt om fanns bara myr med knädjupt vatten. Vi stod villrådiga ett tag, sedan såg Jonas att det såg lite bättre ut närmare älvbrinken. Han gick 100 meter tillbaka efter stigen och hittade en pytteliten stig ut genom videt. Han provade den och den bar. När han kommit över till skogsbrynet på andra sidan följde jag efter.
Nu var frågan var stigen började igen. Vi bestämde oss för en stig som såg ganska välanvänd ut. Stigen visade sig vara etter värre än tidigare och framkallade många ilskna eder från oss båda.
Efter ett tag kom vi ner mot det ställe där man ser Litnokstugan som ligger på andra sidan älven. Där alldeles nere vid vattnet hittade vi den riktiga stigen som gick nere vid brinken. Nu började björkarna glesna lite så att sikten blev bättre så att vi kunde börja se Nammatj framför oss. Vi passerade två killar som satt och tog en fika en bit från stigen.
Nu började stigen bli lite stenigare och mindre blöt och dessutom stiga lite på Nammatjs östliga utlöpare. Vi hade funderat på att sova där uppe på klippan men som vädret artade sig hade jag ingen lust att klättra upp. Jonas däremot ville i alla fall göra ett besök där.
Vi bestämde att vi skulle dela upp oss så att Jonas kunde ta en liten topptur och jag fortsätta ner mot båtlänningen för att hitta en bra tältplats och slå läger. Jonas skulle komma efter när han kom ner från toppen. Efter en stund hittade vi en stig som såg ut att leda mot toppen och där vek Jonas av och jag fortsatte i stenskrövlet nedanför klippan.
Efter en stund tyckte jag att jag hörde en motorbåt. Strax kom jag fram till strandbrinken och fick syn på Lenthas röda båt vid båtlänningen. Tydligen hann dom med båten (mannen och pojken). Jag tog det lite lugnt så att dom inte skulle upptäcka mig och tro att jag skulle med båten. Vi skulle ju inte åka förrän på morgonen.
Efter en stund backade båten ut, vände, och drog med en väldig fart iväg ner i deltat. Själv fortsatte jag fram och kom snart fram till informationstavlan för Sarek som står på nationalparksgränsen. På tavlan hänger en brevlåda med en Walkie-talkie där man kan beställa båtskjuts.
Jag ställde av mig ryggan vid tavlan och gav mig av på upptäcktsfärd ut efter stigen där det såg ut att kunna finnas tältplatser. Jag hittade flera platser men dom flesta var ganska knöliga. Till sist bestämde jag mig för en plats där det fanns plats för både mitt och Jonas tält och gick för att hämta packningen.
Efter att jag slagit upp tältet tog jag det ganska lugnt. Jag gick omkring och försökte få kläderna att torka på kroppen samt avvaktade att tältgolvet skulle blåsa torrt så att jag skulle kunna lägga in liggunderlaget.
Jag gick bort och anropade Aktse och talade om att vi var två som ville med morgonturen.
Efter ett tag började jag fundera på var jag skulle hämta vatten. I och för sig är det ju inget fel på älv-vattnet men det är ju ganska grumligt. Jag kom att tänka på att jag gått över en liten rännil, tidigare, på stigen fram mot båtlänningen. Jag plockade fram flaskorna och stack iväg dit och hämtade vatten.
Sedan tog jag det lugnt igen, fotade lite och satt på älvbrinken och studerade en liten fisk, Röding tror jag, som stod och lurpassade i bakvattnet från en liten rot som stack ut i vattnet.
En liten fisk, Röding tror jag, stod och lurpassade
vid stranden.
Efter ett par timmar såg jag Jonas komma vandrande längs stigen och för att ansluta sig till mig. Medan han reste sitt tält berättade han om sina äventyr. Stigen som han börjat gå på var fel stig. Den riktiga stigen började vid ett röse c:a 100 meter tidigare. Men i övrigt hade allt gått bra. Utsikten från toppen var jättefin berättade han. Han hade sett mig från toppen när jag var och hämtade vatten, han hade ropat men jag hade tydligen inte hört.
Efter att Jonas satt upp sitt tält lagade vi våra middagar och åt dom. Mörkret började falla medan vi stod och sammanfattade dagens. Sedan kröp vi in i tälten. Jag skrev lite i dagboken. En kontrollmätning på kartan visade att vi tillryggalagt 9,5 kilometer under dagen.
Sist så gjorde jag kvällsfika, choklad och salamimacka, smaskens!, och avslutade med kaffe och punsch innan jag kröp ner och somnade.