ONSDAG 2003-08-20 (Dag 2)
Padjelanta, utefter sjön Alajaure
lockan var strax efter sju när jag vaknade och steg upp. Jag lagade frukost i lugn och ro medan jag planerade dagen. Jag hade tänkt lägga en ganska lång sträcka bakom mig idag eftersom jag som vanligt var lite nervös över att få tidsbrist i slutet av vandringen. Förutsättningarna att kunna komma långt var också goda eftersom dagens etapp inte innehöll särskilt stora höjdskillnader.
Jag kom iväg vid niotiden och vandrade iväg rakt österut mellan sjöarna Stallojauratj och Nallajauratj. Den senare passerade jag alldeles nere vid dess södra ände. Terrängen var ganska snårig och delvis också sumpig ner mellan sjöarna. Det var ganska gott om ren här som höll mig under noggrann uppsikt.
Efter sjöarna började jag klättra uppför Unna Liemaks västra sluttning för att komma bort från videsnåren. Mitt första delmål för dagen var att ta mig fram till sjön Alajaure, som jag planerade att följa. På vägen dit var jag tvungen att undvika ett omfattande träskområde som ligger i sjöns västände så att ta höjd var också ett sätt att så småningom få lite bättre översikt. Före träsket var jag dessutom tvungen att byta sida av dalen eftersom jag skulle (på mångas inrådan) följa sjöns norra sida. Att byta sida betyder också att jag måste passera ett renstängsel med dom bekymmer det kan föra med sig.
Efter att tagit mig en bit upp på Liemaks sluttning började jag följa höjdlinjen in mot sjön. När jag fick sikt in mot dalgången och renstängslet visade det sig att jag tagit nästan precis så mycket höjd som jag behövde för att kunna komma rakt mot ett ställe i stängslet där en liten jåkk passerade och där stängslet bestod av löst hängande stavar som hängde från en vajer. Jag knallade på och passerade stängslet utan problem mitt i den lilla strömfåran.
Nu började det stiga ganska ordentligt och det var lite svårt att hålla den raka kurs jag satt ut mot renvaktarstugan i änden av sjön. Hela tiden var jag orolig för att driva av åt söder och hamna i träsket istället. Men det gjorde jag tydligen inte för efter ett tag började jag se träsket nedanför. En bra orienteringspunkt var den punkt där renstängslet ändrar riktning söderut.
Jag fortsatte att klättra uppåt och tillsist kom jag fram till sjön och gick i princip rakt på renvaktarstugan. Klockan hade blivit ett och det var ett perfekt tillfälle att ta lunchrast. Jag gick fram till stugan för att få lite lä och ev. skydd för regnet. Det regnade till och från mest hela tiden under förmiddagen, har jag visst glömt att berätta. En kontroll av kartan visade att jag avverkat 7 km.
Under stugan hittade jag ett liggunderlag instoppat, som kom väl till pass eftersom jag då slapp att ta fram och blöta ner mitt eget. Soppan smakade bra och måltiden avrundades med en kopp kaffe.
Efter en timmas rast gav jag mig iväg igen. Nu var det slut på höjdskillnader ett tag. Att följa sjön var synnerligen bekvämt. Jag har ju inte varit här förut så jag kan inte avgöra om det är normalvattenstånd eller om det var lågvatten men stora delar av sträckan kunde jag gå på grusstranden och annars fanns en bra stig alldeles vid vattenbrynet, lättgånget med andra ord.
Under lunchen hade det slutat regna och det var uppehåll nästan hela vägen efter sjön, frånsett några spridda skurar. Det hade dock börjat blåsa en hel del. Jag tog rast ungefär varannan kilometer.
När jag hade två kilometer kvar till änden av sjön började det regna igen vilket var synd eftersom stranden här började bli alltmer stenig och det blev ganska halt. Jag hade knallat på rätt så bra, för den drygt 8 km långa sträckan utefter sjön hade jag avverkat på 3 timmar inklusive raster.
Kroppen, det stackars åldrande skalet som man dras med, hade dock börjat knorra lite: vänster lår ville karmpa ibland och höger stortå började domna. Dessutom var jag ganska öm i vänster axel. Men jag tänkte inte ge upp riktigt än, klockan var ju bara 5 så jag satte kurs mot Lulep Rissajaure på skrå på Nuortap Rissavare, toppen som låg mellan mig och Alkajaure.
Nu var jag nästan så långt ut i vildmarken man kan komma i Sverige! Uppe på Nuortap Rissavares kam finns nämligen Sveriges ödslighetspunkt, den punkt där man är så långt från en väg det går att komma.
Det hade slutat regna igen och efter ett par kilometer av klättrande över åsryggar som låg på tvären mot min färdväg närmade jag mig sjön och började följa den österut, ett par hundra meter ovanför vattenbrynet. Mitt för sjön tog jag en kort rast för att inspektera högerfoten som började irritera mig alltmer. Jag kunde inte se något särskilt mer än att jag var ganska blöt av svett. Glädjande nog kände jag inte av mina knän trots att det varit det jag oroat mig mest för. Axeln gjorde fortfarande ont och jag kortade av axelremmarna lite och flyttade upp avbärarbältet en del för att se om det hjälpte.
I slutet av sjön där sjön rann ut i Rissajåkkå i en djup ravin vek jag av åt nordost med kurs mot Alkajaures utflöde, där båtarna enligt utsago skulle ligga. Efter en stund fick jag en magnifik utsikt över Alkajaure och mot Alkavagges mynning.
Klockan hade hunnit bli drygt sju och nu började jag fundera över att slå läger. Det var dock inte någon bra tältmark just här så jag fortsatte en bit till. Klockan halv åtta, vid det andra av de två större tillflödena till Rissajåkkå (dom som syns på kartan) gick jag rakt på ett tält i en liten svacka intill en flack sträcka av jåkken. Utanför tältet stod en äldre och en yngre man och pysslade med sitt trangiakök, det var dom första människor jag sett efter att "norrmännen" passerat mig igår kväll. Dom hette Jonas och Richard Persson och var far och son. Dom kom också från Stockholmstrakten. Jag hörde med dom om dom hade något emot att jag också slog upp mitt tält där, men det hade dom inte så jag letade reda på en slät yta och började resa.
Kvällen ägnades åt att prata friluftsliv och jämföra erfarenheter. Jonas och Richard hade startat i Kvikkjokk och gått upp hit via Tarradalen. Dom skulle vidare till Mikkastugan och ut ur Sarek via Akka/Ritsem.
Vid halv tio började det regna igen och jag kröp in och började laga middag, Tortelini med Texmexsås. Efter att jag mumsat i mig middagen så la jag mig och skrev lite i dagboken samt räknade ut hur långt jag hunnit under dagen. 19 km hade jag avverkat.
Jag hade sett en hel del fågel under dagen, här kommer en lista: Dalripa, Korp, Ljungpipare, Större strandpipare, Stenskvätta, Fiskmås, Snösparv, Buskskvätta, Ängspiplärka.
Klockan elva slutade det regna så jag tog en liten promenad och satt mig till sist i en slänt med utsikt ner över sjön och njöt av skymningen. Efter en stund började det kännas lite kallt så jag kröp in i tältet och somnade ganska omgående.