MÅNDAG 2003-08-18 (resan dit)
å var det äntligen dags igen… att dra till fjälls. I år ska jag upp till Padjelanta och Sarek. Från början var det tänkt att Catrin skulle följa med men eftersom hon hade så kort semester i år så hoppade hon av. Så det får bli en ny ensamvandring.
Den här gången var jag ganska väl förberedd eftersom jag hade förra ensamvandringens planering att gå efter, kompletterad med mina erfarenheter från den vandringen. Det mesta var färdigpackat redan kvällen före avfärd så det skulle inte bli särskilt stressigt den här gången. För säkerhets skull hade jag siktat in mig på att åka upp till Stockholm ett pendeltåg för tidigt. Vid halvfyratiden var allt klart och jag tog farväl av Gunnel och Robert, axlade min packning, plockade upp Orvar (min vandringsstav) som ivrigt stått och väntat vid ytterdörren och vandrade iväg.
Halvvägs ner till tåget kom jag på att jag glömt packa ner tuberna med "klämost" som jag hade i kylskåpet. Skit också!!!!! Nåja jag hade inte tid att vända om, jag får gå förbi Konsum på Stockholms central och köpa nya.
Strax före fyra kom jag ner till Södertälje Central (av SL kallad Södertälje Centrum). Tåget jag skulle åka med skulle gå 3 minuter över men inget tåg stod inne vid perrongen… Inte nu igen!!! Klockan gick och inget tåg kom, och ingen information om en ev. försening på monitorerna heller. Kvart över försvann tåget plötsligt ifrån monitorn fortfarande utan någon förklaring, till varför, varken på monitorn eller i högtalarna. Jag gick in i stationshuset för att höra om spärrpersonalen viste vad som stod på.
Väl inne möttes jag av en skylt om att biljettkontoret var obemannat. Jag spanade in ovanför skylten och såg en person som satt där. Jag försökte få kontakt med honom men dom, det visade sig att det var två personer, försökte bara vifta bort mig. När jag envisades så kom dom fram till luckan till sist. Det enda jag lyckades få ur dom, trots att det samlats ett flertal mer eller mindre upprörda passagerare runt luckan, och som också ville ha information, var att: dom minsann också måste få ha rast (underförstått: vi skiter väl i om ni har något tåg att åka med eller inte! Vi tänker minsann inte lägga två strån i kors för att hjälpa er), fantastisk service man får hos detta underbara bolag, SL/Citypendeln. Jag gick, klart upprörd, ut till perrongen igen.
Klockan blev 18 minuter över, avgångstid för nästa tåg mot Stockholm. Fortfarande inget tåg. Paniken började kännas, mer försening och jag kommer att missa Norrlandståget från Stockholm som går klockan 17:27. Jag börjar allvarligt fundera på om jag ska ta en taxi, men just då kommer tåget. Hoppas verkligen att det inte blir stående under resan upp till huvudstaden.
När jag kliver ombord på tåget träffar jag Jan Paraniak, en Maraton-springande forna kollega från Astras Industribrandkår. Han är med i 100-Maraton klubben, en spänstig pojke med andra ord. Jag slår mig ner tillsammans med honom och snackar lite. Vid Älvsjö kliver han av.
Till att börja med verkar allt flyta på bra, tåget håller tidtabellen, men strax efter Älvsjö börjar det strula igen. Tåget blir stående eftersom det är enkelspårsdrift förbi Stockholms Central. Att hinna köpa ost på Centralen är det bara att glömma, jag får vara glad om jag hinner med tåget överhuvudtaget. Vi börjar rulla igen men efter Södra station är det stopp igen! Minuterna rullar på. Vi rör på oss igen och tillsist rullar vi in på Centralen med knappt 8 minuter till avgång mot norrland.
Jag rusar av tåget tränger mig villt fram mellan folket på perrongen mot trappan och ner i tunneln. I fullt språng rusar jag genom tunneln och uppför trappan till Centralhallen vidare mot spår 4 där tåget går från. Med en minut tillgodo kliver jag ombord… Puuusssst, jag hann!!!!.
Jag letar mig fram till min kupé. Där pågår en förhandling. En kille som har hand om en skolresa vill byta kupé med oss för att samla hela sitt gäng i samma vagn. Vi, jag och dom tre andra som kommit hittills, tyckte det var OK men vi kom överens om att invänta konduktören så att det inte skulle bli något strul.
Konduktören var en tjej som påstod att hon hade jättebråttom men som ändå hade tid att stå och prata ett bra tag. När hon gått bytte vi kupé och installerade oss ordentligt. Jag delade kupén med tre grabbar varav en var på väg för att hälsa på sin flickvän och dom andra två liksom jag skulle till Kvikkjåkk och vidare till Staloluokta med helikopter. Dom heter Kristian och Patrik och var från Stockholm. Dock skulle dom flyga med Lapplandsflyg medan jag skulle flyga med Norrlandsflyg (varför vet jag inte, det är 50 kr dyrare på Lapplandeflyg).
Efter en stund kände vi hungern tränga på och strax innan vi passerade Gävle drog vi iväg till restaurangvagnen, "Orientexpressen". Jag hade världens tur och fick tag på den sista ölen ombord på tåget! Det hade blivit fel på en leverans så dom hade varken fått öl eller vin. Det var ganska lyxig inredning men maten var knappast att betrakta som lyxig, köttbullar och potatis.
I restaurangvagnen träffade jag Gert som jobbar på Sportkompaniet i Stockholm. Vi hade pratat lite tidigare i sommar när jag var där och handlade. Vi satt kvar ett bra tag och snackade över en flaska vitt vin. Han skulle utgå från Kvikkjåkk och ta sig runt sjöarna i västra Padjelanta.
I övrigt flöt resan på som vanligt. Eftersom jag alltid sover dåligt på tåg så lade jag mig inte förrän vid 1 tiden. De andra i kupén hade redan lagt sig så jag fick bädda min brits så gott det gick i mörkret.
Go'natt!