Utvärdering

å var det då dags att se tillbaka på vandringen och fundera
över vad som gick bra och mindre bra, vad som fungerade
och inte. Här kommer lite tankar runt detta och lite recensioner
på en del utrustning.

Vägval
Vägen jag valde var vacker och relativt lättgången. Ett annat år med mindre regn är den antagligen ännu bättre, mindre våt myrmark. Det enda riktigt motiga stället är vägen upp på högplatån vid Pietsaure som var ännu besvärligare än förra gången jag gick där. (Nästa gång tar jag en helt annan väg). Hade jag vetat hur bra det gick att vada med den utrustning jag hade så skulle jag antagligen ha ginat mellan Akka och Sjnjuftjutis och vadat Suottas-jåkkå istället för att gå fram till bron vid "treparksgränsen" innan Kisurisstugan.

Väder
Vädret blev inte alls som jag hade beställt! Huvudsyftet med att gå i början av September var att det brukar vara ganska klart och torrt vid den tiden. Dessutom brukar hösten ha börjat på allvar då med frostnätter som gör markvegetationen röd och vacker. Och avsaknaden av mygg inte att förglömma. Myggsituationen var det enda som stämde. I övrigt regnigt, för årstiden varmt och nästan inga höstfärger. (Synd att det inte går att reklamera väder!)

Packning/Vikt
Jag hade en ganska tung packning på ryggen drygt 30 kg från starten. Detta trots att jag skippat en hel del saker som jag hade tänkt ha med mig. Så här efteråt kan jag konstatera att jag faktiskt använde det mesta av det jag hade med mig. (ja, bortsett från sånt som man har med sig för att inte använda som sjukvårdsprylar, läkemedel, lagningsgrejor, mm) jo det fanns några saker, en bok som det aldrig blev av att läsa i, min lilla fältsåg, teleobjektivet (det var aldrig ljust nog) och eldstålet (tändaren fungerade för det mesta).

Mat
Matsedeln var lite för enformig. Mot slutet av vandringen var jag ganska trött på matutbudet. Dessutom hade jag tagit med för lite av sånt som muntrar upp. Lite kex och kakor hade inte skadat t.ex. Brödet, Fazers Smedhalvor funkade som vanligt bra. Brödet är segt så att det inte smulas sönder i ryggsäcken. Det håller sig också fräscht och gott minst i ett par veckor. Pålägget, ost på tub blir dock tråkigt i längden. Lite bre'gott och någon slags påläggskorv hade smakat utmärkt som omväxling. Min ranson av "vandringsenergigodis" var precis lagom. 100g mjölkchoklad, ett litet paket russin, lite jordnötter och ett halvt paket Dextrosol per dag. Det blev en hel del kaffe över på grund av att jag hade dåligt med bränsle och var tvungen att prioritera den riktiga maten.

Utrustning
Tält: Jag hade, som jag tidigare nämnt, lånat ett Hilleberg Akto, ett smidigt enmanstält. Lätt, 1,7 kg och enkelt att sätta upp. Tältet är konstruerat så att det är högst i mitten, Bra! bekvämt att sitta i. Dessutom går man in i sidan på tältet vilket är smidigt. Absiden rymmer utan problem ryggsäcken och har ändå gått om plats för att gå in och ut samt att laga mat. Om vädret varit bättre under vandringen hade det varit perfekt. Nu var ju inte vädret bra särskilt inte andra halvan av vandringen. Detta gjorde att man gärna skulle ha haft ett tält som var lite större så att man inte känt sig så instängd.

Kök: Innan den här vandringen köpte jag ett Mini-Trangia. Köket är mycket lätt, 330g, och smidigt i formatet. Tyvärr är det mycket törstigt på bränsle vilket gör att vinsten i vikt inte blir lika stor som man kan tro eftersom man måste ha med sig mer sprit (Jag förväntade mig inte att det skulle gå åt så mycket bränsle så jag hade tagit med för lite). Dessutom blåste lågan lätt ut. "Ta-mojen", handtaget, hade dåligt grepp om kastrullen och man fick passa sig så att man inte tappade maten på backen (Detta lärde jag mig den hårda vägen. Köket innehåller bara en gryta så det blir lite besvärligt att laga rätter som är lite mer komplicerade. Betyget blir därför lågt. Nästa gång (om det blir någon) som jag går ensam ska jag skaffa ett vanligt Trangia av minsta storleken istället.

Cover Boots: Min snälla familj köpte ett par vadaröverdrag, Lundhags CoverBoots, till mig innan vandringen. Dessa var en fantastisk tillgång! Dom fungerade alldeles utmärkt. Vid dom flesta vad räckte dom till som dom var, dom räcker upp precis under knäna. Vid lite tuffare vad drog jag ner regnbyxorna över bootsen och spände remmar över smalbenen. På detta viset vadade jag i vatten nästan upp till grenen utan att bli våt. Bootsen var användbara på ett annat sätt också, dom var perfekta att lägga på marken i absiden och kliva på när man skulle ut och in i tältet för att slippa bli våt. Dom är dock lite ömtåliga och jag lyckades trampa på knytsnöret när jag skulle ta dom på mig och då revs en lite flik av galonen sönder. Man borde kanske vid tillverkningen flytta ner hällan som snöret sitter i ner på den svarta plasten som inte är lika ömtålig. Svetsen på översidan av foten gick också sönder, som tur var efter sista vadet. Jag har hört flera som har råkat ut för det så där kanske man också borde förbättra den. Helhetsintryck funktion: Toppen. Helhetsintryck konstruktion: Lite kvar att förbättra.

Regnjacka/skalplagg: Förra året köpte jag en ny regn-/skaljacka. Det är en Millet, Veste PacLite (Gore-tex), Den är tunnare än vanliga Gore-tex plagg eftersom den inte har ett extra foder. Detta passar mig utmärkt eftersom den släpper ut fukt mycket lättare än andra Gore-tex plagg och jag svettas kopiöst när jag vandrar. Jackan har funkat bra på andra aktiviteter och funkade utmärkt även på fjällvandring. Ett annat plus är att den har en riktig huva inte en sån där sladdrig täckjackshuva.

Kängor: Mina Lundhagskängor, Alaska, börjar bli lite gamla och jag var lite orolig för gummit i fotdelen som började bli lite sprucket. Första veckan gick det bra, bara lite småläckage när man trampade ner foten i något blöthål i någon myr, inte värre än att det inte märktes när man tog av sig kängorna på kvällen. Sedan, dom sista dagarna, blev det sämre. Ihållande regn och flera timmars klafsande i sumpmark gjorde kängorna till portabla fotbad. Och när väl kängorna blivit våta så förblir dom det.
Jag fick inte några skavsår alls! Mycket trevligt att slippa det. Dels berodde det naturligtvis på att kängorna är väl ingångna (det tar ett bra tag att få ett par nya kängor att bli riktigt bra). Men dessutom hade jag ju redan klarat av en omgång skoskav tidigare på sommaren på scoutlägret vilket naturligtvis hade härdat fötterna.