år gjorde jag (Claes) något som jag funderat på att göra i många år. Jag gick ensam i SAREK.

Varför får man nu för sig att gå ensam i Sarek? Ja... jag vet inte riktigt. Jag har vid mina andra vandringar sett ensamvandrare och blivit lite nyfiken på hur det är. Jag är ganska social av mig och tycker om att träffa nya människor, vilket antagligen går lättare om man är ensam och rår sig själv. Jag tycker om utmaningar också, det är intressant att se vad man klarar av. Att jag fysiskt och tekniskt skulle greja vandringen tvivlade jag inte på, men hur det skulle gå psykiskt var jag mer osäker på. Det jag framför allt såg fram mot var att sitta ute på kvällen och njuta av när skymningen föll i Sareks storslagna värld.

 
Planeringen startade i början av Juni. Jag valde att gå en rutt som går från Akkastugorna och ner via Ruotesvagge till Mikkastugan, över bron, vidare över Pielavalta, över bron i Kukkesvagge, vidare till Slugga och tanken var att följa Pietsaure antingen på sydöstra eller nordvästra sidan till samevistet och sedan ner till Saltoluokta. (Se karta längst ner på denna sidan). I dom sydliga delarna av rutten har jag varit en del förut, men norra delen från Akka och ner genom Ruotesvagge var ny för mig. Jag planerade att vara ute på fjället 1 - 11 september, c:a 1,5 vecka alltså, (hade mat med för 11 dar på fjället). Eftersom jag skulle vara ute i 11 dar så fanns det gott om tid för avstickare, liggedagar och liknande. Jag gick ut med en förfrågan på "Utsidan" om tips på bra utflykter i närheten av min led. Jag fick en hel del svar med bra tips. Efter lite funderande valde jag fyra av avstickarna som jag planerade in. En avstickare var att gå upp på Niak. Andra var en dagstur in i Koupervagge, gå upp på Tjågnåris och/eller Vuoinestjåkkå. Ett problem jag brottades med var sista etappen från bron i Kukkesvagge och ner till Saltoluokta. Eftersom jag gått där förut visste jag hur jobbigt det var att ta sig förbi renvaktarstugan och upp mellan Käppu och Vuoures, väster om Slugga. Via Utsidan bad jag om tips på andra leder ner mot Salto och fick en del svar.

Den "fysiska planeringen" pågick under sommaren då jag gick till och från jobbet (20 min i vardera riktningen) med ryggsäck. Vecka 29 och 30 lastad med 20 kg (vatten och filtar). Vecka 31 var jag på ett stort scoutläger i Skåne och där gick jag massor, visserligen utan säcken men tillräckligt för att få skavsår under fötterna på dom ställen där jag brukar ha problem när jag går i fjällen. Efter lägret hände något som kunde satt stopp för min vandring. När vi höll på att packa upp efter lägret snubblade jag och slog vänster knä kraftigt i golvet med värk som följd. Problemen höll i sig ett par veckor och jag fick strunta i träningen och låta skadan läka. Inför vecka 34 kändes knät hyfsat igen och jag kunde börja träna igen först med 20 kg och i mitten av veckan 25 kg. Jag fortsatte fram till och med onsdan i veckan före vandringen. Sedan fick kroppen vila ett par dar innan det var dags för den riktiga vandringen.

Tack till alla som hjälpt mig med tips och råd inför vandring och ett speciellt tack till min kompis Hannu Aarniolehto som lånat ut sitt enmanstält, Hilleberg Akto, till mig.

(Se karta över färdvägen nedan. Klicka för större karta.)

Ta också en titt på min planering av packning och mat på sidan Planering. Där har jag min kompletta packlista med alla detaljvikter, matsedel mm.