TORSDAG 2001-09-06 (dag 6)
ag
vaknade vid 8 tiden idag igen (börjar
visst bli en vana). Solen strålade och det
var alldeles klart. Dock låg forfarande fula
moln och lurade runt omkring i alla
dalarna och söder ut bakom Låddepakte
och nere i Rapadalen. När jag klev ut ur tältet fick
syn på en kille uppe utanför nödtelefonen. Det var
Magnus som hade lämnat sitt gäng och ensam
var på väg ut ur Sarek mot Salto. Vi snackade en
stund medan han kastade i sig en kopp choklad. Han hade lite brotom eftersom han väntades till
Salto före 23.00 på kvällen dan efter. Eftersom jag gått den vägen tidigare gav jag honom några råd
och tips om vägval och var det gick bra att vada mm. Strax gav han sig av i full fart och försvann i
fjärran. Jag undrade verkligen om han skulle greja det. Själv har jag gått sträckan på tre dar men han
hade ganska lätt packning och var betydligt mer vältränad än jag så det var nog genomförbart, men
det är ju i alla fall drygt fyra och en halv mil av
delvis ganska besvärlig terräng.
Jag tog det ganska lugnt men Mikael, Kent och Erik satte full fart med frukost och packning. Även jag
åt frukost. Sedan passerade det tysk/tjeckiska paret förbi. Jag hejade på dom. Dom var på väg ner
mot Rapadalen för att ta sig vidare mot Kvikkjokk. Vid tiotiden skrev grabbarna in sig i
Logg-/färdboken vid nödtelefonen sa hejdå till mig och gav sig sedan av.
Återigen ensam vid Smailaträffen började även jag packa ihop. Man sprider ut sig ganska mycket när
man ligger still ett tag så det tog en stund att få ordning på allt. Så skrev även jag in mig i boken och
gav mig av över Skarjabron och mot Pielavalta vid 11 tiden. Dagen var ganska händelselös. Jag
vandrade på i solskenet. Då och då såg jag grabbarna längre fram, på Pielavaltas kant mot
Rapadalen. Snart kom jag fram till Matujåkkåtj, en liten jåkk som lätt passerades på stenar. Nu var
frågan om jag skulle ta en topptur upp mot/på Tjågnåris, en av de avstickare från leden som jag
planerat in, eller inte. Det hade börjat driva in tunga moln från Pielavalta som redan täckte den toppen
så det blev inget av med det heller. Istället fortsatte jag fram mot Tjognorisjåkåtj, en jåkk som kan
vara lite svårvadad.
Förra gången jag gick den här vägen passerade jag Tjognorisjåkåtj på en snöbrygga som brukar ligga
precis ovanför ett litet vattenfall en bit ovanför stigen. Den var borta i år men det visste jag redan efter
rapporter på Utsidan så jag hade inte räknat med den. Det var svårt att avgöra hur djupt det var vid
vadstället jag kom fram till så för säkerhets skull tog jag på mig både cover boots och regnbyxor. Jag
valde ut ett ställe där det var brett och följaktligen mindre strömt. Botten var bra och vattnet gick som
mest upp till strax under knäna. Det hade säkert gått att hitta något grundare ställe, men med den här
utrustningen behöver man ju inte bry sig om att slösa tid på att leta. Väl över kunde jag konstatera att
lagningen höll!!! inget vatten hade läckt in. Tack Erik! Appropå Erik så kollade jag med kikaren hur
långt grabbarna hunnit nu. Det var inte alls svårt att hitta dom för dom hade just klättrat upp på
Pielavaratj, en liten klippa som står precis på kanten ner mot Rapadalen, och kollade in utsikten.
Det var för tidigt för lunch så jag vandrade vidare och mötte strax efter vadet två tyska grabbar på väg
mot Alkavagge. Nu började Pielavalta öppna sig mer och mer och 14.30 stannade jag för vila och
lunch. Strax innan hade jag sett det sista av Mikael, Kent och Erik när dom var på stigen ovanför
Spökstenen på väg upp i Snavvavagge. Jag hittade lite torrt ris och gjorde upp en liten kokeld och
värmde vatten till soppa och kaffe. (jag försökte göra upp eld när helst jag hittade något att elda
eftersom det visat sig att Mini-Trangiat var otroligt törstigt. Mina dagsransoner av bränsle räckte
knappast till det nödvändiga ens, alltså inte till kaffe och sånt som muntrar upp tillvaron.) Medan jag
satt och värmde vattnet började det regna lite smått. Så var det med det fina vädret, det var med det
som med Raket-ost, det fanns inte mer. Medan jag åt kom två tyska grabbar (inte samma som förut)
och hejade på mig. Dom ville höra om jag visste någon bra väg ner i Rapadalen, dom skulle ta sig ner
till delat ovanför Aktse och via walkie-talkie beställa båthämtning av Länta. Jag rekommenderade dom
att gå över Snavvavagge för att slippa gå runt hela Låddepakte nu när det var så blött i dalen.
Dessutom beskrev jag vägen som Mikael, Kent och Erik hade tänkt gå, upp norr om Skierfe, om det
inte skulle funka med båthämtning. Nöjda med svaret traskade dom iväg söderut. När dom gått satt
jag kvar en stund och tittade på en Småskrakshanne som simmade runt i en av de små dammarna
intill min matplats.
Jag dolde noga spåren av min lilla kokeld och fortsatte. Regnet som börjat medan jag åt fortsatte
resten av dagen till och från. Nu kom jag in på Pielavalta med Pielastugan vid sjön ute på slätten mitt
för Pastavagges mynning. Det simmade en del sjöfågel där, men min kikare immade igen så fort jag
satt den till ögonen så jag lyckades inte se vad det var för något. Jag fortsatte inåt dalen och snart fick
jag Pierkjaure, den största sjön på Pielavalta, i sikte. Jag bestämde mig för att slå läger ganska tidig
någonstans mitt för sjön (detta var ju dag 6 av 11 och jag hade c:a 4 mil kvar till Salto, så jag hade ju
inte särskilt brottom).
Jag fortsatte längs sjöns strand och hittade en trevlig lägerplats strax norr om
den lilla bergsklack som tvingar ner stigen ända ner till sjön. Det hade tältat folk där tidigare, om det
skvallrade en liten eldstad och några övergivna konservburkar. Märkligt att det ska vara så svårt att ta
med sig hem det man haft med sig ut, och dessutom att folk tror att det går att elda upp
metallförpackningar. Jag grävde ner skräpet ordentligt under en sten som jag lyfte på. Jag slog upp
tältet och lagade middag, Pasta med Gorgonzola sås. Efter middagen satt jag och funderade över
livet, över varför jag valt att vandra ensam och över vad jag skulle göra med dom dagar jag hade kvar
på fjället o.s.v. Efter att ha diskat fick jag för mig att jag skulle ta ett dopp nu när jag ändå hade en sjö
alldeles intill. Jag skulle just till att klä av mig när regnet satte i igen med förnyad styrka, så jag
struntade i badet och kröp in i tältet istället. Jag la mig tidigt efter en kopp choklad en macka och lite
punsch.